Jag har visserligen inte ekonomiska och utrustningsmässiga förutsättningar att bygga en liggcykel nu, men jag funderar och tänker friskt likväl.
En tanke jag har när det gäller tvåhjulingar är att ha två stödhjul, men med långslagig och mjuk fjädring och med hjulen monterade en bit upp från marken. På det viset blir det inte en plötslig kontakt när man lägger cykeln ner i en kurva så att stödhjulet tar i, utan det ger efter och följer med upp lite utan att nämnvärt hindra lutningen. Men samtidigt blir fjädringen progressivt hårdare ju mer man lutar, så att den vid en viss vinkel i praktiken är likvärdigt med ett fast stödhjul. På så vis skulle man kunna få till en tvåhjuling med stödhjul, utan att man förlorar möjligheten att manövrera normalt i kurvor.
Fjädringen skulle kunna göras i form av vertikala fjädrar/stötdämpare eller så som de flesta lätta flygplan har - stålblad som böjer sig, med hjulet i änden. Stålbladet är hyfsat aero redan från början, så förlusten till luftmotståndet blir inte särskilt stort. Om man inte lyckas med balansen mellan stålbladets spänst och behovet av att lägga ner cykeln effektivt i kurvorna, kan man välja ett hårdare stålblad och sätta fast det med gångjärn vid "skrovet". Fjädringen löser man sen med hjälp av elastiska band, och med ett hårt stopp i form av en stålvajer. Den grundprincipen används för t ex Piper Cub. Ytterligare en fördel är att det är en lättviktig lösning och att den går att ta bort snabbt om man cyklar utan kåpa och/eller inte vill ha stödhjul.
Stålblad+elastiskt band-lösningen ger även möjlighet till att utnyttja stödhjulen som verkliga stödhjul vid stillastående och låg fart. Om gångjärnen tillåter rörelse fritt neråt, så kan man göra en spak i "cockpit" som drar i de elastiska banden (och även den fasta stålvajern) och spänner upp dem, vilket tvingar ner stödhjulen. Spaken skulle kunna låsas i det läget för att ge kontinuerlig stabilitet vid stillastående/parkering. När man ska iväg från stillastående bara man trampar igång och långsamt släpper spaken och övergår gradvis till tvåhjulig drift, utan att vingla det minsta.
Om man ändå bygger en full kåpa runt den tvåhjuliga delen, så kan man sätta hjulkåpor på stödhjulen så att man minskar deras luftmotstånd en del. Hjulen behöver inte vara stora. Jag föreställer mig nåt liknande barnvagnshjul. Kanske 15-25 cm i diameter.
Jag föreställer mig att en sån lösning är betydligt enklare mekaniskt än varje form av fartberoende mekanism för att fälla in/ut stödhjul. Vikten man sparar kan säkert kvittas mot en del av luftmotståndet man får av att alltid ha stödhjulen utfällda.
En smal kåpa runt ett tvåhjuligt fordon är ändå så mycket bättre aerodynamiskt än motsvarande kåpa runt typiska trehjuliga fordon (där kåpan omfamnar alla hjul), att även okåpade stödhjul förmodligen ändå inte försämrar tillräckligt för att "nolla" vinsten.
On 01/08/2011, Anders Drougge anders.drougge@hdcs.se wrote:
Ja, superlätta skal som t ex Hase Klimax lätta väv på tunna spröt är attraktivt! Spar vikten av ett regnställ dessutom. och man kan ha tunnare kläder när man har vindskydd.
Jag håller med om att man kan trycka på kraftigt på en liggcykel, både när man tar spjärn mot sätet och när man har ett stabilt styre att hålla sig i. Som t ex på min LWB med USS. På den ligger jag ju rätt flackt, så styret funkar bra att hålla i för att inte åka uppåt på sätet. Och så tar jag också backarna bra med den, trots endast två växlar! -- Anders D
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs