Det är lång inskolning på liggcykel tycker jag, men det verkar gå allt snabbare att komma igen. Det är som om ställningen inte är naturlig utan man måste vänja musklerna vid den. Mina tider blev rätt hyfsade till slut innan knäna gav upp för ett antal år sedan, troligtvis av andra orsaker (mycket kontorsjobb, brist på motion, ökad vikt, ärftlig belastning, you name it). En smått backing slinga på en mil lyckades jag klämma med 31 i snitt på Steintriken, 30 på MTB och då höll jag på att kräkas av utmattning, 32 på gammal 12-växlad räser med något lägre ansträning än på Steintriken. Acceleration och backtagning blev ungefär som på MTB:n så småningom. Ack vad jag saknar dessa tider... 4-5 mil klarades av med +27 i snitt både på MTB och Steintrike på en lite flackare rutt utåt kusten i Sundsvall. Men visst kändes det mer i benen i uppförsbackarna på liggisen, och man fick andas mer, men kroppen blev ändå mindre plågad på den. Idag är jag orkeslös och lat och upptagen av så mycket annat mm etc osv så jag hinner inte träna som jag vill. Dessutom måste jag ta det lugnt med knäna fast de känns bra nu och jag har gått ner i vikt vilket underlättar. Men bristen på trampning just nu, trots en hel del cykling i sommar, känns inte bra. Jag MÅSTE veva runt benen! På något vis ska jag lösa det. En trainer kan vara lösningen - att den är så tråkig att den tvingar ut mig på vägarna, kosta vad det kosta vill! Men först måste jag ordna lyset som ju är bedrövligt på Mangon. För att snitta 35 på de flacka vägarna häromkring Hallstahammar behöver jag nog inte ta i mer än ca 160-180 W, men det är som sagt max just nu. Med bekväm trampning på troligtvis lite över 100 W ligger snittet kring 28-31 km/h beroende på typ av väg. Med dina ben, fonz, skulle jag väl snitta kring 45-50... du kan inte låna ut dem en stund? =)
/Bruno