jag är heller inte speciellt förtjust i tillerstyrning. Det går ju an på landsväg men inne i stan där det är fråga om 90-graders svängar i låg fart blir det knepigare. På min gamla Hurricane löste jag det genom att lyfta upp styret så att det pekade nästan rakt upp. Men det går ju inte på din Rapto. På min Rans Rocket trivs jag också bäst med styret så upprätt som möjligt. Har jobbpendlat på tvåhjulig liggis hela våren men i fredags tog jag triken till jobbet. Oj, vad skönt det var! Man pratar ju "recumbent smile" men här var det "trike grin" hela vägen. Det var bara öronen som hindrade mungiporna från att gå hela vägen runt huvudet. Jag har cykelbana så gott som hela vägen till jobbet så jag slipper beblanda mig med bilarna. Men jag cyklar nästan hellre bland bilarna än som det är nu bland fotgängarna. Det är meningen att det skall vara skilda gång-och cykelbanor men det vet inte fotgängarna om. Dessutom har man tyckt att det är fint med kullersten på trottoaren under några hundra meter. Resultatet är att alla går på den släta fina cykelbanan bredvid. Mer än en fotgängare har hoppat högt när de plötsligt upptäcker mig på 2 meters håll. Ingen tittar nämligen framåt. Med triken gäller det att hålla tillräckligt hög fart så att de gör en volt och landar bakom mig när jag klipper dem i höjd med smalbenen! ;-) Hittills har jag alltid hävdat att man bör föregå med gott exempel när man cyklar liggcykel eftersom man sticker ut, men nu börjar jag tröttna och skall köpa mig en airsound-tuta! Min slutsats blir: Lowracer, typ Raptobike, gör sig bäst utanför stan och Trike äger!
H.d.s.l. Bernt
________________________________ Från: Torbjörn Molin cranky.old.curmudgeon@gmail.com Till: hpvs@lists.lysator.liu.se Skickat: söndag, 5 maj 2013 14:10 Ämne: Re: [hpvs] Obalanserad liggist
Den Sun, 05 May 2013 09:18 skrev Anders D:
Torleif har många bra råd. Själv kan jag inte låta bli att ta fram en gammal käpphäst - min dokumenterade motvilja mot "tillerstyrning" - jag antar att du har sådan. Det innebär att styret går i sidled när du svänger. Om du inte har god kontakt med sätet, förstärker det vingligheten. Likaså när du tar i ordentligt. Om du inte ligger fast i sätet blir det vingligt i takt med tramptagen.
Tillerstyrningen är ett mindre problem än väntat; rakt fram går rimligt bra t o m i uppförsbacke (ska jag mer än 100 m blir det uppförsbacke). Att svänga å andra sidan ... På CX:en t.ex. kan man ju alltid sakta ner till nästan stillastående för att trixa sig runt, men saktar jag ner för mycket med Rapton går det bara rakt fram: med lagom fart kommer man runt. Om man hittar "lagom" och för tyst på instinkter & panik går det bättre (om än ännu inte bra). Trist nog måste jag ta mig genom en del otrevligheter för att komma till missödesvänligare cykelbanor (och de flesta av dessa verkar ha blivit utsatta för grävskopor: grovt stenkross är nog inte så lämplig underlag ...).
Citat:
Om du trots träning inte blir vän med cykeln finns det en radikal lösning: Open cockpit, dvs ett styre som sitter längre fram, så att benen går klara under och har bakåtriktade ändar (som ett Bacchettastyre t ex). Mycket lättare att cykla med och även att komma ur cykeln vid stopp!
Annars är "dynamiskt stopp" något att träna på när du blivit ett med cykeln. Det går till så här: Precis innan cykeln stannar slår du fötterna i marken och reser dig, samtidigt som cykeln rullar fram sista halvmetern så att du precis går fri från styret. Genom att din kropp fortfarande har lite fart framåt, gör retardationen att du kan resa dig utan att falla bakåt. Svårt ja, men väldigt snyggt!
Något enklare på triken, men där finns å andra sidan inget i vägen ;)
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs