Citat:
Dagens boendemiljöer är mycket mer genomtänkta. Nog borde vi kunna bygga en trafikmiljö som tar större hänsyn till människan än till fordonen, tror du inte det?
Jo det tror jag absolut! Jag var mer ute efter att beskriva känslan, inte efter att säga att läget är hopplöst eller så. Bra att du utvecklade din syn på saken!
Ska vi prata miljonprogram och utsatthet och göra paralleller till trafiken, vilket jag tror är en bra vinkling i diskussionen, så finns det en del intressant att komma med från arkitektursidan. Inte minst en sak som min fru höll på och tittade på och skrev om ett tag, det här med privata och halvprivata zoner. Som du säkert vet så saknar många av miljonprogramsområdena helt de halvprivata zonerna, vilket är en stor anledning till att man ser så lite folk där, trots att där bor massor. Dels är folk helst nån annanstans, men är de ute så är de på väg: så snabbt som möjligt in i en uppgång eller bort till bil eller hållplats, affär eller lokal.
Det där liknar faktiskt precis min känsla när jag har hamnat i en jobbig trafikmiljö. Nu är det ju inte meningen att man ska stå still i trafiken utan att man ska komma nånstans. Men om man hela tiden känner "jag är fel, ta bort mig, ta bort mig" så funkar det inte, man blir en dålig trafikant då. Bättre vore att skapa en trygghetskänsla genom att ge folk lugn och ro på ställen där de kan vara lugna. Att inte klämma in gående mellan cykelväg och bilväg t.ex. Eller att inte sänka ner och svänga in cykelbanor precis vid en korsning.
Jag har ett aktuellt exempel för den som bor i Göteborgstrakten och kan se det: väg- och parkeringsbygget bakom Nils Ericssonsterminalen. Där körde jag häromsistens och hamnade mellan bussar och 30 cm hög trottoarkant. Dom har helt sonika satt en stolpe mitt i gamla cykelvägen! Det är inte färdiglagt än, men bussresenärer stod på den nya trottoaren så där kunde jag inte vara. Ingen annan plats fanns, så det var ut i trafiken på den nyflyttade busshållplatsen. Fullständigt kaos för alla inblandade, inte minst bussarna som inte hade plats att vända. Pulsen var rätt hög tills jag kom in på den gamla cykelbanan lite längre bort. Men här vill ingen vara. Inte bussföraren, inte bilisten, inte fotgängaren och absolut inte en liggcyklist på lågracer.