--- Henry henry.holmstrand@telia.com skrev:
Ökar eller minskar risken att råka i kläm mot bilar om man befinner sig i höjd med bilarnas nav, jämfört med att befinna sig i ratthöjd? Frågeställningen har diskuterats på många fora trots att svaret är fullkomligt uppenbart.
Jaså? Jag hamnade mer i kläm på MTB:n än på min låga trike. Fast det var i glesa norrland förstås.
Men naturligtvis skulle jag föredra en riktigt låg och effektiv position om det inte fanns bilar runt omkring, eller rättare sagt: om bilarna inte framfördes av människor som dagligen begår mänskliga misstag.
Det skulle finnas ett cykelvägnät, men tyvärr tenderar sådana att befolkas av gående och hundar och annat oknytt, så det där med skilda körbanor för skilda trafikslag funkar sisådär.
Det är sant att de flesta cykelolyckor är singelolyckor, vilka skulle bli lindrigare om alla körde lowracers.
...eller trehjulingar...
Men eftersom jag själv är en exemplarisk cyklist som aldrig gör misstag och aldrig råkar ut för singelolyckor (utom när SPD:n kajkar, eller när någon lagt rullgrus i kurvorna, eller när koncentrationen brister...) så uppfattar jag hotet från bilarna som mycket påtagligt.
Dito. Dessutom är det inte kul att medverka till att ytterligare öka den redan höga stressnivån hos bilister. Det är jobbigt nog när man kommer gåendes och de tvingas stanna för en.
Därför tror jag att olyckorna mellan cykel och bil skulle minska drastiskt om åtminstone cyklisterna åkte omkring i jättelika fordon målade i självlysande färger och med roterande blåljus på taket. Typ.
Helst skulle man väl inte cykla alls utan blåsa runt i stora bilar, då skulle alla vara nöjda och glada.
Förresten, det här gäller förstås stadskryssning i Stockholm city. Där är det ganska tjockt ibland och i en glesare trafiksituation gäller möjligen andra paradigm.
Även där det är glest så uppstår situationer när väl bilar dyker upp. En lagom kul upplevelse är när någon kör fort på en smal kurvig väg.
/Bruno