För rätt många år sen cyklade min fru (tant redan då?) till jobbet. Hon cyklade på höger sida och precis i en tunnelmynning med omedelbar backe/sväng åt höger från henne sett (=dålig sikt) mötte hon en genande yngling och frontalkrocken blev kraftig. Hon föll så illa att hon slog av käken på båda sidor, troligen mot styret.
Så det är inte ofarligt att mötande inte vet vilken sida man ska väja åt. Farligt utformade cykelbanor gör inte saken bättre. Målad mittlinje, pilar och symboler hade kanske hjälpt i ovannämnda fall? Ännu bättre hade varit att cykelbanan inte hade svängt direkt efter tunneln.
Värsta ställena näst efter tunnlar med dålig sikt tycker jag är cykelunderfarter där man som liggist kan ta god fart nerför och lätt glida uppför backen på andra sidan tack vare att luftmotståndet är så lågt. Farten kan vara minst 40 km/tim längst ner i svackan, dvs 11 meter/sekund.
Då är det förenat med livsfara om mötande väjer åt fel håll. Kanske anses man själv vara en anarkocyklist i sådana fall? Min lösning av problemet är olaglig, men säker. Jag kör på bilvägen och "tar plats", vilket inte är något problem för bilisterna eftersom jag i regel har minst lika hög fart.
Jag tror att en kombination av åtgärder är nödvändig. Både undervisning och "anvisning" genom linjer, symboler, färgmärkning mm. De sistnämnda kan vara bra om man säger till någon. Då kan man ju direkt peka på marken och visa var man ska cykla.