Correctemundo, Christian!
Farten är viktig för många cyklister och detta kan enkelt styrkas med observationer av Stockholms cykeltrafik under våren som snart kommer. Fartpotentialen förtjänar mer legitimitet än vad HPV-samfundet tycks ge den i dagsläget. För egen del ser jag topfarten på platt- eller nedförslutande väg som ett starkt njutningsmedel och detta är klar drivkraft i mitt liggisteri. Anledningen till att jag oftast framhåller komforten när medmänniskor frågar om liggcykeln är att min medelhastighet på liggis inte skiljer sig mycket från motsvarande på DF.
Exklusiviteten är ytterligare en av liggismens lockelser - det skulle inte alls vara lika kul om alla körde liggcykel (min åsikt). Bortsett från detta tror jag inte ett ögonblick på visionen om liggcykeln som norm, trots min personliga övertygelse om liggcykelns förträfflighet. Flera praktiska aspekter är till ståcykelns fördel. Däremot kan man lyfta fram liggcykelns effektivitet, tekniska/ergonomiska raffinemang och alla dess innovativa lösningar genom en display i form av tävling. Helst i platt terräng så att resultaten blir spektakulära och alla kan hänga med.
Sedan är det ju så att liggcykeln, till skillnad från DF, kommer i många olika former. I och med detta borde kanske tävlingar styras upp med något liknande seglingens LYS-tal. En långsammare cykel kompenseras med någon form av tidsavdrag och vice versa Allra bäst vore en alternativ tävlingsform där fart kunde uppvägas av någon annan mjukare kvalitet eller prestation. Något som potentiella liggister - pendlare, ungdomar, vilka mer? - kan relatera till.