I ett dokument om hållbar stadsutveckling och för att nå miljömålen skriver min hemstad Trollhättan att det ställer krav på betydligt bättre möjligheter till gång- och cykeltrafik. "Stråken måste vara tydliga, gena, trygga, attraktiva och väl utformade så att de används"
Samtidigt vet vi att en mycket stor andel av bilresorna är så korta att de med fördel skulle kunna ersättas av färd med cykel, men för långa för att det ska vara praktiskt att gå.
Det innebär som jag ser det att man måste skilja på olika stråks funktion och utforma dem därefter. Det är naturligtvis helt ok att cykla sakta inom så kallat "gångfartsområde" i själva stadskärnan. Men ska man cykelpendla till jobbet, eller cykla från ett ytterområde till stadskärnan i stället för att ta bilen, så måste det finnas någon form av "huvudcykelvägnät" där motsatsen råder: Att de som går där gör det på cyklarnas villkor, dvs på sidan av vägen, om det inte finns avgränsning mellan cykel- och gångbana. Det måste för längre cykelresor vara möjligt att cykla bekvämt och med god fart. Annars blir inte cykeln ett tillräckligt attraktivt alternativ till bilen.