Mats, tyckte du 13 kg var mycket? Jo, MTB:n känns nästan som en moppe att hantera. Men den är lättare än velomobilen. Och helt fantastiskt kul.
Det finns lättare navmotorer, men som är vekare. Tongxin (stavas det så) kommer i åtanke. Klen, men liten och lätt, tror ca 2 kg. Ett komplett navmotorsystem behöver inte väga mer än 6 kg med hyfsad räckvidd.
Crystalyte är ett monster, även 400-serien (som sitter på min hoj), där användning på cykel nästan är som att sätta en motorcykelmotor på en moped. 400-serien kan man mata med 100 V och jag har sett max rekommendationer på 1600 W input, d v s en uteffekt på ca 1,5 hk, men vissa har bränt mer el genom dem än så. De är hyfsat robusta.
Idag är det nog vettigare att i den klassen satsa på Nine Continent. Den är lite lättare, inte mycket, men är av vettigare design med betydligt högre verkningsgrad.
En Nine Continent med Litiumbatteri i den där ramväskan skulle kunna ta mig långt, över fyra mil på en laddning. Systemet är dessutom relativt billigt. Ezee är ännu lättare och frihjular dessutom bra, men är relativt dyrt. Ändå är den intressant, jag tror mer på frihjulsmöjligheter än "återvinning" genom generativ broms. Fast det är för att jag bor där det är relativt platt, i alla fall inga berg. Om jag bodde där det var bergigt skulle generativ broms vara intressant, främst för att spara på bromsarna.
Det är vettigt att satsa på momentarm i sammanhanget. Hjulfästena i en cykel är inte gjorde för en elmotors vridmoment.
När det gäller korta sträckor bör man satsa på en lätt motor, då spelar verkningsgraden mindre roll, lägg vikten på batterier. När det gäller långa sträckor gör det inget om motorn är lite tyngre, bara den har hög verkningsgrad. Det går att räkna ut var brytpunkten är med utgångspunkt av tillgång på motorer och batteriteknik.
Så på byn kan det vara intressant med en RC-motor som är liten och lätt, även om verkningsgraden visar sig bara vara 50 procent.
Ja, jag såg filmen på den fiffiga python-varianten. Jag tror Python var inspirationen till funderingar kring en generell cykelkonstruktion som kunde lätt ändras efter behov, en diskussion som förts här tidigare. Men jag föredrar också en utan midjestyrning (har provat stehag, var svårt att bemästra) utan med normal framhjulsdrift.
Även om min challenge taifun är mycket bekväm, jag kan inte tro att sitslutningen är bara 23 grader för den känns så bra, bekväm och naturlig, så får jag nog ge med mig och erkänna att för stadstrafik och cykling på cykelvägar behövs inte bara en högre utan också en mer upprätt sittställning på en tvåhjuling. Om det gick att kombinera med 26" hjul vore kanon.
I dagarna har jag använt steintriken mycket, en smal och smidig tadpoletrike. Den är kul och när jag behöver se bättre i korsningar är det lätt att sätta sig upp. Ingen ställtid för att klicka i och ur fötter på pedalerna, det är bara att tuta och köra. En superlätt trike som är smal står högt på önskelistan, nackdelen är möten med bilar under mörka årstiden, då vill man sitta högt som på en upprätt hoj.
Min trike har jag nu ofta tagit upp på två hjul i svängarna (ofrivilligt, jag strävar inte efter det) - den har mot bredden (eller snarare smalheten) relativt hög sitshöjd, men det gör att den går mjukt upp på två hjul och det är lätt att bemästra. Jag har läst om andra som cyklat stadiga trehjulingar, att när de "klipper" gör de det mer plötsligt och mer svårt att hantera. Så instabilitet på en tadpole behöver inte vara särskilt negativt, särskilt som man inte har känslan av att den tippar framåt i processen som en delta gör, man har liksom marginalerna på sin sida på ett annat sätt.
/Bruno
__________________________________________________________ Ta semester! - sök efter resor hos Kelkoo. Jämför pris på flygbiljetter och hotellrum här: http://www.kelkoo.se/c-169901-resor-biljetter.html?partnerId=96914052