2011/6/18 Rasmus Olsson
Det är så beroende av skala att man inte kan jämföra. Reynolds-talet för en golfboll i full fart är ca 150 000-200 000, medan en tadpole-velomobil i 35 km/h har ca 1.7 milj. Dessutom är hålen delvis till för att dra med luft runt för att skapa en Magnus-effekt som ger nettolyftkraft (och håller bollen i luften längre).
Med rätt form på skalet kan man behålla ett laminärt gränsskikt så länge formen ger en gradvis trycksänkning utan några abrupta tryckförändringar. Men det funkar bara som längst bak till "fetaste" delen av skalet, för så fort det börjar svänga tillbaks in blir det för snävt och man riskerar att få gränsskiktsavlösning. Är det fortfarande laminärt blir det rejält med luftmotstånd. Om det däremot redan övergått till turbulent, så smiter det åt och följer med runt svängen bättre. Om inte, så skulle man kunna montera en krans av turbulatorer för att få fart på gränsskiktet igen.
I praktiken tror jag att de flesta velomobiler har mer eller mindre fullständigt turbulenta gränsskikt, och då spelar ytans jämnhet ganska liten roll.
Inser att jag behöver läsa på en hel del om aerodynamik för att hänga med i
svängarna..
Menar du att ytan är mindre viktig för en aerodynamiskt utformad kropp som en velomobil än för en sfärisk som en golfboll, eller har jag misförstått totalt?
Ur ett helt annat perspektiv så tror jag tyvärr han har rätt när han säger att blankt och glansigt är sexigt och det är vad som säljer...