Efter mer än 100 år är DF-cykeln norm, en norm som är svår att ändra på. Normen traderas hela tiden till nya cyklister. Jag är själv medskyldig när jag springer och håller i "handtaget" på en stång som jag har monterat bak på en 17 tums "limpcykel" och lär mina 5-åriga barnbarn att cykla. Men en norm kommer inte ur tomma intet: Det är lättast att lära sig cykla på en konventionell cykel. (Speciellt om man har skaffat sig balansen på en lite springcykel = DF-cykelns föregångare!) Och sedan blir det invant och den konventionella cykeln fungerar för de ändamål som är vanligast.
Efter 4-5 år som liggcyklist fick jag äntligen min fru att prova min "komfortcykel" - en väldigt lättcyklad tour-easy-liknande "soffacykel". Dock inte helt frivilligt. Vi var ute och cyklade och hennes växel krånglade. Hon fick helt enkelt ta min cykel och cykla på den antingen hon ville eller inte, medan jag cyklade på hennes och finjusterade växelhandtaget och testade. Det gick alldeles utmärkt för henne att cykla på min cykel, men någon entusiasm uppstod inte precis, bytet tillbaka blev så snabbt som möjligt.
Ändå tror jag med en dåres envishet att om vi ska få fler att prova på alternativa cyklar, så får vi nog erbjuda sådana som är något så när "lättillgängliga", dvs det ska gå att bara sätta sig på och cykla iväg. Och helst ska cyklarna inte vara alltför aparta när det gäller utseendet. Om man ska våga bli extra uppmärksammad ska det åtminstone vara för något som uppfattas som mest positivt, inte "konstigt".
Dessutom, det måste finnas några cyklar att prova, hur ska det annars gå till?