Beror på vad du definition som "stad". De förorter & kranskommuner jag passerar (kommer sällan närmare centrala Sthlm än Hagaparken och Karolinska) faller måhända utanför och här finns det som skulle kunna kallas cykelhuvudleder, även om de ibland försvinner i tomma intet, är uppgrävda, och nu senast vid Johannelundstoppen, dras om tvärs igenom ett nybyggt bostadsområde, Jag kan inte så något som helst positivt med att blanda vinglande småbarn med folk på väg in till stan och vidare (eller för all del med vinglande mobilpratande cyklister).
En liten bit längre ut i obygden, försökte jag en gång ta GC-vägen i st f den allmänna vägen: efter att ha snott runt som en tokig, passerat genom (!) två lekplatser, kom jag ut på samma väg som jag började på, 200 m innan stället jag körde ut på GC-vägen. Numera tar jag alltid vägen den vägen.
Annars går det ju hitta intressanta exempel på blandning av trafikslag: på den tiden jag bodde i Uppsala hade en gång ett daghem picknick på GC-vägen till Gamla U-a; en annan gång hade en skola ställt upp kaffeburkar och dylikt tvärs över densamma som mål för prickkastning; på GC-vägen utanför Grimsta IP idkas det intervallträning (löpning) med uppställda markeringar; ... (och GC-vägarna används ofta för att ta bilen till kolonilotten, bollplanen, eller picknicksängen).
Att sicksacka mellan gående, det är stressande; inte att rulla på i god fart längs en bra cykelväg utan hinder. Och ska man hålla en småbarnssäker hastighet hela vägen finns det ingen anledning att cykla: då kan jag lika gärna gå (går fortare och ger mer motion).
Ett annat problem här ute är trafiksignaler, även de för cyklar, som inte reagerar på cyklar (och naturligtvis är röda tills bil kommer resp. man trycker på knappen, två meter till vänster). Eller så har man plockat bort trafiksignalen för cyklister, och låter i stället dessa begrunda huruvida röd/gröngubbe gäller även cyklister eller ej. Vill de oansvariga att man ska cykla mot rött?!