Jag mötte ju dessvärre halka utan snö för 7 veckor sen och slog våldsamt i marken med min höga SWB. 60 cm fallhöjd och 30 km/tim räckte för att bryta lårbenet.
Nu tränar jag för att återfå benstyrkan med min låga LWB, som jag har försett med "stödhjul" 10 cm ovanför marken, ungefär 70 cm spårvidd. Förutom att det är det enda möjliga alternativet just nu, så ger det en kombination av tvåhjulingens fart och låga motstånd, och trehjulingens säkerhet vid halka.
Jag testade konceptet redan förra vintern och det funkade mycket bra. Vid mestadels snöfritt var det en garant för värre olyckor på isfläckar, frusna spår och lösgrus. Man välter lite då och då, men fortsätter "på sidan" på ena stödhjulet och styr lätt upp på två hjul igen. Dubbdäck kan undvaras, så man kan ha lättrullande däck också.
Enda nackdelen är att man får köra saktare i kurvor, eftersom stödhjulen begränsar nedlägget - i värsta fall välter man utåt om man kommer för fort i en kurva, och det är rätt obehagligt, även om det inte är särskilt farligt. Men är sträckan 30 km, så är det väl för det mesta rakt?
Så för pendling 30 + 30 km skulle en tvåhjulig lågräser med "vinterstödhjul" vara ett bra alternativ.