Jag har byggt några små eldrivna fordon i "velomobilklassen", dock ej med pedaler eftersom vi tävlade i hastighet på bana med batterivolymen som begränsning.
En 4-hjulig framhjulsstyrd "el-racer" med iterahjul visade sig inte kunna styras rakt när farten ökade pga att bakhjulen var för veka. Då lärde jag mig att en bakvagn måste vara stabil, hur framvagnen är spelar inte lika stor roll. Efter byte till vanliga cykelhjul bak gick det fint med iterahjul fram. Så styr helst inte med bakvagnen!
Regenerering är användbar bara i speciella fall. På elbilar i trafik när man annars måste bromsa med bromsarna är ett sådant fall. Långa utförsbackar med kurvor nederst som gör att man måste bromsa är ett annat. Annars lönar det sig inte. Bättre att använda den ökade farten och rörelseenergin nerför till hastighet när det planar ut, eller till den kommande uppförsbacken, t ex som man gör vid cykelunderfarter. Vid i- och urladdning har man batteriförluster och förluster i motorn både vid laddningen och när energin används igen, framför allt i form av värme. Dessutom dröjer det en liten tid innan ett batteri börjar ta laddning.
Vid muskeldrift är man mycket mer känslig för förluster än vad man är vid motorfordon, eftersom effekten är så liten.
I en annan tråd visade jag en deltatrike, som en kompis till mig byggt med drivning genom muskelkraft på ena bakhjulet och med 250 watts elmotor på det andra. Med en stark cyklist kan man då få ungefär 500 watt, åtminstone momentant. Hälften på varje bakhjul gör att det inte drar snett. Med en sådan konstruktion har man gjort det "lätt" för sig i dubbel bemärkelse. Enkel konstruktion av drivsystemen och enkel konstruktion av styrningen. Samt troligen också lätt vikt genom det enkla byggsättet.