On Aug 8, 2009, at 16:31 , Mansig wrote:
- Man kan lasta betydligt mer saker på en liggcykel och dessutom
utan att det drar ned på stabiliteten i körningen. Stor last på en vanlig cykel sitter så pass högt upp och kan göra körningen vinglig.
Vad man kan lasta på en cykel bestäms vera av hur mcket last cykeln är konstruerad för, än hur många hjul hojen har. Normala trehjuliga ligcyklar är konstruerade för cyklist + liten last à 20-30 kg. Det finns lastcyklar av alla konfigurationer, som tar 100 kg last (utöver föraren), eller mer.
Upprätta touringcyklar blir snarast stadigare när man lastar dem, än när man kör 'tomt'.
- På en liggcykel anstränger man sig mycket mindre för att
åstadkomma högre hastigheter, eftersom vindfånget är avsevärt mindre på en sådan.
Jag har inte märkt at min trehjuling skulle ha särskilt litet vindmotsånd. Jag har varit med om att vanliga upprätta cyklar rilla förbi mig nerför backarna. En tvåhjulig liggcykel med kraftigt tillbakalutat säte har mindre vindmotsånd än en upprätt racerhoj, men det gällaer inte alla liggcyklar, och särskilt inte trehjulingar.
Sätter man på kåpor, ändras naturligtvis allt.
- Många liggcyklar är ihopfällbara så att man kan få in dessa i
bagageutrymmet på bilen. Få vuxencyklar erbjuder denna möjligheten.
I den priskategorin som trehjuliga liggcyklar finns, som kan man hitta mängder av hopfällbara hojar.
Jag kan tänka mig att nackdelarna är:
- En liggcykel är förhållandevis stor, man kan inte ta den på bak på
bilen, på tåg eller buss. Inte heller kan man ställa den i ett traditionellt cykelställ.
Man kan ta en trehjulig liggcykel bak på vissa bilar. Jag brukade ta min hoj (http://web.comhem.se/~u46223147/cycleweb/trikepics/ trike2.jpg) bakpå min Ford Escort. Jag använde en vanlig cykelhållare/ gaffel som monteras på dragkroken. Cykeln placerade jag sedan bakfram, med bahjulet på bilkarossen och cykelns tvärbalk på gaffelarmarna. Jag spände fast bakhjulet med en rem genom bakdörrarna, och i övrigt fäste jag hojen vid cykelstället.
Jag har numera en VW Golf, och den är nog för brant där bak för detta. Jag har inte provat.
- Eftersom man sitter så lågt får man svårare att få en överblick i
trafiken och trafikanter får svårare att se en.
Detta är ett problem i vissa miljöer; man får köra därefter. På landsvägen är det inte något problem. Jag brukar säga att om bilföraren kan se vägmarkeringarna, som är några millimeter höga, så kan han se min cykel också.
- Man kan inte få samma trampkraft i en liggcykel som i en
traditionell cykel där man kan ställa sig på tramporna och därigenom använda hela kroppsvikten för att driva cykeln framåt.
Detta argument poppar upp då och då.
Kroppsvikten driver inte cykeln framåt annat än vid utförslöpor. Det är musklerna som driver.
Eftersom man kan lyfta sig själv med hjälp av benmusklerna med sådan kraft att man lättar från marken (det kallas att 'hoppa'), inser man lätt att gravitationen heller utgör ett tillräckligt mothåll för att kunna använda hela muskelstyrkan. På vanliga hojar kan man skaffa bättre mothåll genom att hålla sig fast i styret, och dessutom spänna fast fötterna vid pedalerna. På en liggcykel utgär ryggstödet ett kraftigt mothåll.
Det är emellertid ointressant vilken kraft man kan pressa pedalerna med. Knänas hållfasthet begränsar den maximala kraften, snarare än muskelstyrkan eller förekomsten av mothåll. Det gäller istället att växla ner. Med tillräckligt låga växlar kan man cykla uppför en vägg, om väggreppet räcker till. Det som i praktiken begränsar vilka backar man kan bemästra är till slut effekten (cyklistens kondition), inte trampkraften.
En fördel med trehjulingar i detta sammanhang är att man kan cykla hur långsamt som helst utan balansproblem. Det innebär att man kan ha nytta av utväxlingar som är meningslösa på cyklar där man måste hålla balansen. På en trehjuling med låga växlar kan man alltså cykla sig uppför backar där tvåhjulingstramparen måste stiga av och leda cykeln. Desutom kan trehjulngstramparen utan problem stanna närsomhelst för att vila, och sedan återuppta uppstigandet.
Mycket låga utväxlingar ha en ytterligare fördel på trehjulingar. Belastningen, och därmed väggreppet, på bakhjulet är sämre på en tadpole-liggcykel än på upprätta cyklar. Om man försöker cykla uppför en backe med löst väglag, kan det hända att väggreppet inte räcker till när man trycker till mot pedalen. Genom att växla ner mycket, kan man hålla en hög kadens (tramptagsfrekvens), vilket ger en jämnare kraft, och bakhjulet slirar inte.
- Sverker