Hej alla,
Vi har en bredd räknat i kunskaper, men vi gör ju inget som förening. Under det sista året jag har suttit i styrelsen så har vi inte lyckats mobilisera oss till mer än en styrelsekonferens. Den var trevlig, och hade en bred diskussion, men utmynnade i en stor tystnad. Om en förening skall lyckas att påverka i cykel-politiska frågor, så måste åtminstone dess styrelse arbeta med frågorna. Man måste diskutera frågor, man måste besluta vad man skall göra, och man måste utföra besluten. Att bara ha en organisation som inte har fungerande beslutsorgan är att inte ha en organisation. Då kan vi lika gärna bara ha ett Internetbaserat debattforum där vi kan berätta för varandra hur illa olika saker är, och nicka åt andras berättelser med händerna i fickorna.
Den enda uppgift vi hittills lyckats med, är att sprida kunskaper om de icke UCI-godkända cyklarna, alltså ligg- och fällcyklar, velomobiler, och annat. Folk som frågar får svar via forumen, och vi deltar med hälp av lokala krafter i olika cykelutställningar och jippon, vilket väcker folks nyfikenhet. På det sättet hjälper vi till med frågor som rör inköp av HPV:er, teknik kring HPV:er, och hälso- och träningsfrågor. En del av oss sprider info via _andras_ Internetforum. Jag, Olaf och Dmitriy skriver då och då om ligg- och fällcyklar och enhjulingar på Happymtb.org, som är en mountainbike- community, till exempel.
Om vi skall lyckas med att påverka beslutsfattare i samhället, så måste vi vända oss till dom. Vi måste alltså identifiera problem eller felaktiga beslut, och agera mot dem genom att på effektivast möjlig sätt framföra våra åsikter till rätt beslutsfattare. Vi kan inte förvänta oss att beslutsfattare skall börja läsa våra bloggar eller forum eller ta del av våra e-postlistor.
Det finns ett antal sätt att agera: - Insändare till fack- och dagstidningar Det kräver att styrelsen eller talespersoner har identifierat ett problem eller felaktigt beslut, och att man formulerar en text och skickar in den. Här kan tidspassningen vara viktig: Om en tidning skrivit om en ny cykelbana, eller bristen på den, så måste vi _inom några dagar, helst inom ett dygn_ reagera. - Brev och/eller uppvaktningar direkt till beslutsfattarna Det här kan kombineras med insändare, för största möjliga effekt. Men återigen måste man veta vad man skall göra, och det måste göras. Arbete måste alltså utföras av styrelse eller talespersoner. - Protestaktioner och demonstrationer Det här är ett bekymmersamt område. Vi är ganska få, och väldigt utspridda. Om några människor med konstiga cyklar ställer sig och demonstrerar vid en dålig cykelkorsning så får vi mest ett överseende leende som svar. Däremot kanske vi kan väcka en fråga tillsammans med andra cykelorganisationer, och få med oss ganska många i en protest. - Deltagande i debatter Här menar jag alltså rent fysiskt. Alltså att ställa sig upp vid ett informationsmöte och ge föreningens åsikter på ett förslag eller beslut. Eller sjäva anordna en cykelpolitisk debatt, och bjuda in beslutsfattare.
Jag vill avsluta det här inlägget med att ställa några frågor som den nya styrelsen kanske skall fundera över: - Har styrelsen kraften att börja arbeta med samhällsfrågor?
- Om vi har det, vad skall vi koncentrera våra små resurser till?
En möjlig väg är att be medlemmarna identifiera platser med behov av cykelbanor, och dåliga cykelbanor (delvis påbörjat av Jan-Inge på sajten). Sedan kan styrelsen besluta att agera på olika 'bra' problem på något sätt. Mitt råd är att vi bör agera genom att meddela beslutsfattaren, men alltid, alltid visa upp arbetet offentligt i form av insändare till tidningar och meddelanden på sajten. Då får vi två effekter: Dels påverkar vi förhoppningsvis beslutsfattare genom att peka på felaktigheter, dels visar vi upp oss för allmänheten och kan med hjälp av det få fler medlemmar.
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Tel. 031- 12 71 64 Mob. 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda