Rasmus har en poäng att det ibland kan vara bättre med blandad trafik på breda gator/vägar. Ett exempel: För att uppfylla något slags "norm" (att kunna säga att det finns cykelbana till ett nytt bostadsområde) så byggde Trollhättans stad cykelbanor genom att avgränsa vägrenarna på ett avsnitt av gamla vägen mellan Trollhättan och Vänersborg med små betongstenar och plastpinnar. Resultatet blev i vintras att all snö från Trafikverkets plogar vräktes över "cykelbanorna" så att man blev tvungen att cykla på bilarnas område, där man blev ett hinder, eftersom det området var så smalt. Där vägen inte hade cykelbanor var det helt ok att cykla, eftersom de breda vägrenarna snöröjdes utan problem. Av detta följer att cykelbanor inte ska ligga i direkt anslutning till väg/gata och inte heller vara för smala. Det leder bara till att de plogar som då kan användas blir för små och inte orkar röja cykelbanan. Rasmus andra synpunkt, att vägbanan oftast är bättre på bilvägar än på cykelbanor stämmer dessvärre oftast också. Men en separation kan ändå i många fall vara bra. Ett exempel till från Trollhättan: Många cykelpendlar från stans södra delar till industrierna norr om stan. Det är då önskvärt att inte dessa måste ta vägen genom centrums gångfartsområde och staden planerar faktiskt en cykelbana som går förbi centrum. En sådan cykelbana fungerar också som en "matarled" för den som har centrum som mål. Man kan cykla snabbt till centrum, men väl där får man cykla på de gåendes villkor, vilket naturligtvis är helt ok. Rasmus förmodande att de som stads- och trafikplanerar inte själva cyklar stämmer nog också. Summan av kardemumman är ändå att om cykeln ska bli ett attraktivt alternativ till bilen, så måste det vara både bekvämt och tillräckligt snabbt att cykla.