Ja, som relativt nybliven liggist, så har jag noterat att liggcyklar är känsligare än ståcyklar på många sätt. Ergonomin betyder mycket, troligen mer än för ståcyklar. Jag byggde nyligen om min högräser och justerade avståndet till pedalerna, som var aningen för långt. Det gjorde underverk! På köpet fick jag flackare lutning på sätet och det tror jag också bidrog till att cykeln kändes bättre.
Sen blev den ju 6-7 kg lättare och det är ju inte försumbart. (Är ju 8% av totalvikten i mitt fall, och det märks) Därtill bytte jag växel, vilket säkert gjorde förlusterna mindre på kedjans "tomgångsmotstånd".
Av Lars-Erik Ekman fick jag härom dagen en vetenskaplig undersökning av kedjeväxlars verkningsgrad, som visade att små drev har sämre verkningsgrad, och en del av den sämre verkningsgraden verkade härröra sig från "tomgångsförluster" eftersom verkningsgraden blev bättre vid högre belastning än vid låg belastning. Och verkningsgraden var bättre vid lägre kadens än vid högre! Så Lars-Eriks 75-kuggars drev fram är därmed helt rätt, eftersom det medger större drev vid drivhjulet.
Egentligen borde man ändra en sak i taget, för att kunna säga mer exakt vad varje förbättring betyder.
Men vikten är definitivt inte avgörande, även om en lätt cykel alltid är trevlig. Särskilt om hjulen och däcken är lätta, för då accelererar cykeln bättre. Av det skälet kan små hjul vara bra, de är ju lätta och väger lite, men de rullar ju lite tyngre än stora hjul, som å andra sidan är lite tyngre i vikt och accelererar lite sämre. Fast med ett stort drivhjul kan man ha större drev vid drivhjulet = bättre verkningsgrad för kedjetransmissionen som helhet.
Summa summarum: Det är en mängd faktorer som påverkar hur cykeln blir, och en del av faktorerna är motstridiga, så att man måste kompromissa.