Den ons, 07 maj 2008 19:19 skrev B D:
Förresten, hur är python-cyklar att cykla på, förutom svåra att lära sig? När man väl lärt sig, hur skiljer de sig från en "vanlig" liggcykel? Är de lika snabba? Om man hamnar i en situation där man måste trampa hårt, t ex brant uppförsbacke, går det eller stör det styrningen för mycket?
Hur en python uppför sig beror i hög grad på hur cyklisten uppför sig. En rutinerad pythonist är lika snabb som om han suttit på en vanlig bent. Egenskaperna skiljer sig mycket mellan olika pythons, så lånar man någon annans kan det bli mycket vingel även för en som är van. Bränslet till en python är (förutom kolhydrater), entusiasm. Har man byggt en sådan hoj ligger man också i för att bemästra den. Först kommer "tämjningsfasen" där man lär sig grunderna för midjestyrd cykling, därefter "känna-sig-säker-stadiet" då man ger sig ut i trafiken och sist kommer stadiet då man glömmer bort att man cyklar på en något instabil hoj. Det är när cykeln följer kroppens små rörelser som i sin tur sätts igång av en liten urladdning i synapserna som man kommer till det omtalade "nirvanastadiet" som gör det all möda värt.
För mig är flevo och python "cruising bikes" - njutningsapprater på hjul. För touring och för motionscykling föredrar jag vanlig bent. Men det beror nog på att jag har för många hojar att cykla på. Roligaste motionshojen är tveklöst min 36" fixed geared single wheel. Kanske är det roligare ju svårare det är. Hmm.
---- Bilagor finns på HPVS forum --- Detta brev innehöll bilagor, som i stället finns på: http://rosnix.net/hpvs-forum/index.php?t=getfile&id=157
Hela inlägget finns på: http://rosnix.net/hpvs-forum/index.php?t=msg&goto=18485&#msg_18485