I boken "The recumbent bicycle" skriver man att 120 grader mellan ryggstöd/säte och linjen från sätets nederdel till vevparticentrum är optimalt, om jag minns rätt (är inte hemma och kan kolla)
Jag har tre liggcyklar, en lwb-långräser med betydligt flackare vinkel, en high-racer med 120 grader och en "soffacykel" (tour-easyliknande) med betydligt mindre vinkel än 120 grader. Jag kan ändå inte säga att det är någon större skillnad i effektivitet, men jag upplever det som bekvämare ju flackare vinkeln är.
Men det är svårt att avgöra om det är vinkeln som spelar störst roll. Att jag upplever den flacka lwb:n som bekvämast kan också bero på att vevpartiet inte sitter lika högt över sätets nedersta del som det gör på high-racern (Stickbike, Bacchetta Giro26-liknande)
När sätet är mycket flackt kan man tendera att "åka upp" på sätet när man tar i, i backar. Men eftersom jag på lwb:n har undersätesstyrning är det inget problem, eftersom jag då kan hålla emot med hjälp av styret.
Klart är dock att lwb:n är snabbast där jag bor, med få rejäla/långa backar, att highracern går bättre i långa uppförsbackar och att "soffacykeln" lämpar sig bäst för kortare turer, gärna i stan. (man får träsmak vid längre turer pga den upprätta sittställningen)