Jag vill gärna ta upp en annan aspekt på att cykling borde tas på allvar, utifrån ett lokalt exempel från min hemstad Trollhättan.
Jag är med i styrelsen för Cykelfrämjandet i Vänersborg-Trollhättan. Vi träffar ju våra "cykelansvariga" i våra kommuner Vänersborg och Trollhättan lite då och då.
När vi träffade "cykeltjänstemännen" (båda kvinnor) i Trollhättan förra veckan ställde jag följande fråga:
När nu Trollhättan vill växa till 70.000 invånare till år 2030, så bygger det ju på att många ska kunna pendla till välbetalda arbeten i Göteborg, bo i den fina miljön här, och dra hit skattepengar. Då borde ju varje pendlare vara lika värdefull - eller hur?
Varför får då den som tar bilen första biten (till Resecentrum) en anlagd p-plats som kostar mycket pengar och har stort ytbehov, medan den som cyklar till Resecentrum bara får ett enkelt cykelställ? Varje pendlare borde ju vara lika värdefull för staden som vill växa, och cykel-tåg-pendlaren egentligen ännu mer värdefull eftersom han/hon inte förorenar miljön och tar väldigt lite plats? Om man lade lika mycket pengar på cykel-tåg-pendlaren som på bil-tåg-pendlaren så skulle ju cykel-tåg-pendlaren få det väldigt bra! Med en inomhusparkering, som i Malmö till exempel?
En resas värde och vikt beror väl inte på färdmedlet?
Jag fick inte något direkt svar - kanske är det ovanan vid tanken?
Utvidgar vi resonemanget lite, kan man ju konstatera att Trafikverket noggrant kalkylerar vad bilister vinner både i tid och pengar vid en vägförbättring, medan en omväg för cyklister alltid verkar vara gratis?
Detta med resenärens "olika värde" beroende på färdmedel borde väl vara en principiellt intressant och viktig fråga att ta upp med våra politiker?