--- Torbjorn Molin tm@symsoft.se skrev:
Jan-Inge Ljungberg wrote:
Var bor du någonstans?
Ok, jag överdriver, men dessvärre inte så mycket. Stockholms västra förorter
Storstaden verkar inte så lockande i vissa avseenden. Märker som sagt en avsevärd skillnad från min förra ort. Det är mycket lugnare här i den lilla byn. Mina föräldrar bor i Stockholm och det vilar ett stilla vansinne över pulsen och trafiken.
Jan-Inge, att använda räsercykel som motionsredskap räknas inte som att cykla. Man tar sig inte från A till B, utan från A till A, d v s uträttar föga förutom motion, men eftersom alla vill vara fashionabla mer eller mindre så gäller väl beteendet och inställningen de flesta och inte bara överklassen, utom några få cykelentusiaster och fattiga människor som inte har råd med annat t ex studenter, som i o f s också kanske tränar på cykel vilket jag i o f s inte har något emot. Usch, nu kan jag bli väldigt missuppfattad...
Jag håller med både Jan och Olaf, d v s har en mycket ambivalent inställning till cykelbanor. Jo, gladast över cykelbanor är nog bilisten, även om det som cyklist är skönt att slippa bilar. Även den mest väna människa har en förmåga att bli en idiot bakom en bilratt, tyvärr även när de kliver ur bilen och ska behöva hävda sig eller försvara sig. Bilen tilltalar något mycket djupt och djuriskt inom oss, så pass att jag undrar om vi inte använder den som planeringsunderlag mer på känslomässiga grunder än egentligen praktiska sådana.
Det finns undersökningar som pekar på att vi i snitt gör 1,8 ärenden per dag vars transporttid tar ca en timme, oavsett var vi bor på jorden och hur mycket pengar vi har och hur infrastrukturen ser ut, oavsett om vi beträder marken med nakna fötter eller via höghastighetsdäck mot asfalt. Det enda som skiljer är den medelhastighet och därmed den sträcka som vi rör oss för att utföra dess ärenden. Extremexemplet är Perth i Australien som lär vara ett av världens biltätaste ställen. Där rör man sig med en snittfart av omkring 40 blås för att göra sina ärenden. Motpolen i den rika delen av världen är en stad i Tyskland som jag glömt namnet på, som satsat på gång, cykel och busstrafik på bekostnad av biltrafiken, där medelavståndet till ett ärende är 300 m.
När vi bygger för bättre kommunikationer verkar det vara en chimär, inklusive den ökade valfriheten, i alla fall på sikt. Dessutom: Hur valfritt är det egentligen, när det är alla omkring oss som gör valen åt oss och därmed våra egna val blir ytterst begränsade eller väger ytterst lätt? Det är som att välja miljömärkt: Det har inte så stor betydelse för det är ju alla andra som väljer annat omkring mig som ändå bestämmer hur världen kommer att se ut i slutänden.
Alltså: Man ska cykla för att man njuter av det och tycker att det är kul och för att det är nyttigt för egen del. I det stora hela har det mindre betydelse, särskilt så länge man är kärring mot strömmen.
/Bruno