Stanna på fläcken försökte nog min fru göra också. Problemet var att hon inte hann nudda bromsen förrän det small. (Hon cyklar inte fort, men det gjorde den hon mötte, eftersom han kom i nedförbacke och hade brått. Hennes allvarliga skada tillkom troligen vid helt stillastående, genom att hon välte och slog käken i styret. (Inga skrubbsår, som det hade blivit mot marken) Smällen var dock så kraftig att bådas gafflar trycktes in en decimeter och hjulen blev som 8-or.
Men man har bara ett (lagligt) alternativ. Bromsa så mycket som man kan och hålla så långt till höger som man kan. Svänger man till vänster för att undvika kollisionen kanske den mötande kommer på bättre tankar samtidigt, och då är det ens eget fel, som svängde till vänster! Har man mer tid på sig är det "tydlig körning" som gäller, dvs att man håller tydligt till höger. I regel leder det till att den man möter fattar.
Men allt detta skull bli oändligt mycket bättre med en vettig cykelinfrastruktur. Breda cykelbanor med väl markerade fält, eller ännu bättre, enkelriktade, samt i båda fallen separat utrymme för gående.
Apropå att man väljer bort regler för ökad säkerhet: Krister Isaksson skriver i ett blogginlägg nyligen att de cyklister som dödas av högersvängande lastbilar gör det trots att de gjort allt rätt. Hade de kört mot rött hade de troligen levt i dag, skriver han.
Vid orimliga rödljus finns ju en, åtminstone för plånboken, säker lösning. Led cykeln (för din egen säkerhet, som kommunerna skriver vid vägarbeten när man ockuperat cykelbanan). En och annan bilist skulle nog köra mot rött om man tvingades stanna och trycka på en knapp?