Jag har ju tills nu, både hävdat och trott att liggcyklar
är säkrare än vanliga cyklar. Och så kanske det är. Men
förra måndagen skulle jag cykla hem från Torslanda till
Trollhättan. En fin morgon med några plusgrader och
uppklarnande. Jag kom knappt en mil med min höga SWB
(liknande Bacchetta Giro 26). I ett skogsparti, rak väg,
jämn asfalt, fart c:a 30 km/tim, "försvann" cykeln under
mig. Smällen mot marken blev kraftig. Lårbenet small av,
som tur var under lårbenshalsen, fast det visste jag inte
då.
Två killar med en pickup stannade och hjälpte mig. Först
från cykeln - den låg över mig, vänstra foten fast i
pedalen, benet utan känsel. Sen bad jag dem dra försiktigt
i benets längdriktning och vrida foten så att den pekade
framåt - den pekade rätt ut åt sidan. De tvekade, men
gjorde som jag bad dem. Jag återfick känseln i benet. En
tjej i personbil stannade och erbjöd hjälp och med
förenade krafter blev jag inbaxad i framsätet. Tjejen
körde mig tillbaka till Torslanda och killarna med pickupen
körde efter med cykeln på flaket. Det finns fantastiskt
vänliga bilister!
Sen blev det ambulans till Mölndals sjukhus. Killarna i
ambulansen gjorde ett kanonjobb, fixade alla förberedelser
under färden - jag kom direkt till röntgen. Och därifrån
direkt till operation. Ryggmärgsbedövad, jag hörde när
de borrade och kände vibrationerna i den icke bedövade
överkroppen. Surrealistiskt! På kvällen var jag "på sal"
och kunde dagen därpå börja rehabiliteringen. Nu en vecka
senare är jag utskriven, kan gå med kryckor, kan spinna
lite försiktigt på motionscykel och känner hopp om nästa
cykelsäsong - den innevarande får väl betraktas som
avslutad?
Återstår frågan: Är en liggcykel säkrare - hade det
gått bättre med en "vanlig cykel", eller hade jag hamnat
på neurologen med skallskador/hjärnskador i stället för
på ortopeden med en läkbar benskada? Ingen vet. Klart är
att 60 cm sitthöjd kan generera en kraft som räcker till
att bryta kroppens starkaste ben.
Vi hade ju en lång diskussion om stödhjul, kraschmedar och
liknande här i forumet. Den diskussionen känner jag har
fått en väldig aktualitet för mig nu! När jag blivit
lite bättre ska jag återuppta konstruerandet och byggandet
av flexibla stödhjul på den låga LWB:n. Tre lägen är
önskvärda: 1) Start och stoppläge, nödvändigt innan
benet är upptränat. 2) Kraschläge, för att klara
vältning på isfläckar etc. 3) Helt uppdraget läge, när
väglaget är säkert och nedlägg behövs i skarpa kurvor.
En Hase Kettwiesel/Klimax vore kanske den allra bästa
lösningen för vinterhalvåret - är det nån som har en
Kettwiesel att låna ut? (En låg trike skulle väl också
gå, men frågan är om jag kan ta mig ur en sån)
--
Anders D
