>Christian, jag håller med mycket om det du skriver men är inte övertygad
>om att tävlingar är universalmedlet för att på bred front göra folk
>intresserade av liggcyklar.
Det är inte jag heller men jämfört med andra former av propaganda vi har
till förfogande så tror jag ändå att tävlande i olika former är det mest
effektiva. Att vi bara visar upp oss i olika sammanhang och hoppas på att
folk ska köpa liggcyklar för att vi säger att de är bekväma tror jag inte
mycket på. Liggcyklar måste bli "sexigt" och inne för att en större andel
cyklister ska bli liggister. Liggcyklar måste förknippas med annat än bara
"ett gäng gubbar som cyklar liggandes på rygg".
>För en stund sedan satt jag och tittade på en sida där folk tävlade
>backkörning på våt bana med små barncyklar med hala plasthjul. Knäppt och
>småfarligt men då kommer publiken. "Spektakulärt" är dagens sesam öppna
>dig om man vill in i media.
Ja, tyvärr måste det ibland till ett visst mått av publikfrieri för att få
publicitet. Förhoppningsvis räcker det med att t ex försöka slå något
svenskt hastighetsrekord då och då för att vi ska hamna i rampljuset. Jag
vill helst inte behöva gå så långt som till att cykla naken genom stan i
studenttider...
>Seriösa motionscyklister känner redan till liggcyklarna men ytterst få
>köper en. Varför inte? Svaret är nog inte att det tävlas för lite.
Är det verkligen så att "alla" motionscyklister känner till liggcyklar och
deras kapacitet? Tror inte dessa motionärer att liggcyklar är farliga
hemmabyggen som bara dess skapare kan cykla på? Genom seriös
tävlingsverksamhet kan vi lyfta fram alla (för oss) kända
liggcykeltillverkare och visa att de faktiskt är ett alternativ till
ståcyklarna. Kan vi visa att det går lika bra (eller bättre) att tävla på
liggcyklar så talar vi indirekt om att dessa även fungerar till vardags.
>För de allra flesta är bekvämligheten avgörande vid liggcykelköpet.
>Hastighetsrekord är för konnässörer.
Jag skulle nog säga att det är 50/50 mellan de som söker bekvämlighet och de
som söker fart. Hastighetsrekord är kanske en marginell företeelse men man
ska inte underskatta dess slagkraft som propaganda. Inom i stort sett alla
områden idag är det "längre-snabbare-högre" som gäller. Sen kan man tycka
vad man vill om det men det är så samhället ser ut idag. Ingen bryr sig om
vem som kom tvåa.
>Inte ens liggcyklisternas deltagande i Vätternrundan får något större
>genomslag varken i media eller i antalet köpta liggcyklar (min förmodan)
>trots att loppet är idealiskt för att bevisa liggcykelns förtjänster.
Att liggcyklarna inte får så mycket uppmärksamhet kan ha att göra med att
det är knappt 10 startande av 15.000 (?) och dessa startar sist. Hade dessa
10 startat först så hade de nog fått mer uppmärksamhet. Hade dessutom Ravn
slagit rekordet runt Vättern så hade det deffinitivt blivit skriverier.
>I Sverige är cykeln ett praktiskt verktyg som tar dig, ungen, matkassen
>och portföljen från ett ställe till ett annat. Cykelromantiken existerar
>nästan inte utanför klubbar och internetforum. Vi är miljontals cyklister
>men cykelsporten är försvinnande liten. Liggcykeltävlingar skulle bara bli
>ett hörn på en kaksmula.
Om man jämför med bilen så är denna också ett praktiskt verktyg för att
transportera dig, ungen och matkassen från A till B. Motsatsen är Formel 1
som är en helt opraktiskt tingest som attraherar en liten del av alla
bilister. Ändå känner de flesta bilister till vad Formel 1 är för något utan
att egentligen vara intresserade av "sporten". Mitt önsketänkande är att
liggcyklar ska bli cykelns Formel 1. Därifrån kan man sedan låta folk förstå
att det även kan vara lika praktiskt som en Volvo V70.
>Men om någon kläcker en idé som innehåller både tävlingsmoment och
>publikfrieri, då tror jag på det. Att bränna av 200 meter sprint och
>dragrace räcker inte för att väcka slumrande liggistsjälar.
Jag tror inte heller att det räcker med 200 m sprint och ett dragrace. Är
inte säker på att SM i liggcykel och nytt svenskt hastighetsrekord är
tillräckligt det heller. Det jag däremot vet är att om vi inte gör något
snart så kommer utvecklingen börja gå baklänges. Medelåldern är redan hög
och tillväxten av barn/ungdomar är nästan obefintlig.
>Halleluja!
Vi måste sluta predika för de redan omvända!
/Christian
_________________________________________________________________
Motionera roligare med MSN Hälsa http://e-health.msn.se/
Apråpå Per Erics historia från cykelstaden Uppsala.
Påminns om min åktur med en taxi för många år sedan... I korthet: Januari,
snövallar, 'pepparkaksdeg', kallt, mörkt, Kungsgatan i Stockholm. Äldre kvinna
ska gå över (korsningen Drottningg.), får stopp på MTB:n efter viss möda och
blir rammad bakifrån av en taxibil i "full fart". Han släpade mig 10-15m i
geggan. Min underarm slogs i motorhuven och skiftade senare i sin helhet i en
hel palett färger, men gick alltså inte av. Kläderna var inte fina, men
Fjällräven-kvalitet lönar sig. Bakhjul, skärm, min lilla packhållare och reflex
var mosade. Jag flög upp från min hopknölade belägenhet och tänkte göra våld på
sidorutan för att få ut föraren, men sansade mig och vi gjorde upp på ett bra
sätt. Han skämdes fruktansvärt, måste ha fipplat med taxametern och tittat åt
ett annat håll.
(I själva verket tog jag blott 360kr av honom till en juste fälg - hade ändå
tänkt att ekra upp ett häftigare hjul. Skärmen lagade jag med bitar av
glasslådor och popnitar. Typiskt cyklister!)
Efteråt fick jag dock en rejäl tankeställare: mitt vänstra knä började spöka
och detta hade utan tvekan med olyckan att göra. Knäet böjdes nämligen våldsamt
bakåt, nästan under bilen, när jag släpades med. Nu hade jag inga vittnen,
inget skrivet, ingen anmälan, inget röntgenundersökning, ingenting att luta mig
på. Tänk om min aktiva tid var över! Knäet riktade dock till sig efter några
veckor.
Därför: Ta inte lätt på en sådan händelse. Jag misstänker att
försäkringsbolagen skulle tycka du är en jubelidiot som inte gör någorlunda
rätt från början. Obs att alla eventuella följdkostnader belastar
motorfordonsförarens trafikförsäkring i ett liknande fall. Upprätta en bra
beskrivning av händelseförloppet, skriv under allting, ta vittnen, besök en
läkare. Det är nog minimum. Vad göra med slarviga bilförare vet jag dock inte.
Kul idé med att utdöma x antal bilfria veckor åt bilföraren som straff. Fast
ett straff är det ju inte. Eller hur, cykelvänner?
/Anders Folke
>----Ursprungligt meddelande----
>Från: per(a)rosnix.net
>Datum: Feb 3, 2007 8:40:04 PM
>Till: hpvs(a)lists.lysator.liu.se
>Ärende: [hpvs] lindrig närkontakt med bilist
>
>
>Ett problem också när det gäller interaktion - i ett slutet rum som en bil
>är man uppenbarligen inte alltid medveten om vad man orsakar i omvärlden
>(både i trafiken och miljön). Har svå
>Skickar frågan med förtroende till listan. Vissa kanske skulle reagera och
>säga att det är "farligt att cykla"*, men det tror jag mig slippa här:
>Det är inte farlig att cykla - det är farligt för andra att köra bil ...
>
>allt väl!
>Per Eric, Uppsala
>
>* Det gick ju inte så farligt. Låg bilfart är i alla fall bra med tanke
> på hur bilister faktiskt gör. Vi borde ha 30 överallt i blandtrafik.
> Och sen, det är rätt farligt för hälsan att *inte* cykla :o)
>--
>^): Per Eric Rosén http://rosnix.net/~per/
>/ per(a)rosnix.net GPG 7A7A BD68 ADC0 01E1 F560 79FD 33D1 1EC3 1EBB 7311
>_______________________________________________
>HPVS mailing list
>HPVS(a)lists.lysator.liu.se
>http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
>
Hej!
En fråga till listan om bästa sättet att följa upp efter en lindrig
påkörning? Om chauffören ångrar sig, och att det gick rätt bra, men att
det var en ful helförbjuden manöver som kunnat gå illa ... ?
(nästa stycke är rätt långt. Frågorna till er vänner på HPVS är längst ner)
DET HÄNDE (rätt lång): I går fredag, 19.15 ungefär. Kör min vanliga
stadscykel med allsköns lysen på Sysslomansgatan, vilken är en mellanstor
gata i Uppsala. Inte så stor (två körfält), men med mittrefuger och
parkerade bilar på båda sidorna - alltså dörrzon att undvika. Precis på
ett övergångstålle kommer en bilist i en mindre grå Ford och försöker köra
om, men kommer inte riktigt förbi utan blir stående på övergångstället med
fönstret några cm från vänster handtag. En kille med ettåring i
bilbarnstol, och släp efter. Jag frågar med försök till vänlighet om det
var ett lämpligt ställe att köra om på, och han undrar inte alltför arg
men dock synbart defensiv varför jag är ute på "bilvägen". Får förklara
att det är "allmän väg" och står i vägtrafikförodningen. "OK då säger
han", och vi far vidare, jag först (kom ihåg: gör inte det).
Återigen på nästa övergångställe (ca 50m bort) har hann hunnit komma ikapp
och provar samma omkörning. Jag har inte riktigt tagit filen i besittning,
utan kör bara precis utanför dörrzonen (för att vara snäll gissar jag).
Därav lyckas han svänga ut i andra filen svänga in precis vid
övergångstället och går förbi med några centimeter (troligen genom att
utnyttja refugen, fast det vet jag inte), men slår till min pakethållaren
med släpet och far vidare. Humpfh!
Cykeln går omkull åt höger, och jag mer eller mindre intuitivt hoppar av /
tar emot, men råkar riva upp jeansen på något kant och tar emot i fallet
med höger arm. Styre mm tillvridet. Något skrubbsår troligen. Annars OK.
Ett par som kommer efter frågar hur det gick (tack!), och eftersom ev
skador på mig uppenbarligen inte behöver akut åtgärd får de uppdrag att
åka fram till rödljuset och kolla numret på förövaren. Efter någon minut
har då tack vare paret i röda volvon det som ser ut som ett fall av
smitning blivit försett med ett nummer i alla fall.
I samma stund som jag letar i fickorna efter något lämpligt att informera
farbror blå med dyker en dam upp, i sällskap med vad som skulle kunna
vara Ford-föraren. Hon håller på att läxa upp honom (vilket verkar stärka
hypotesen om att rör sig om herr Ford med släp) om livsfarlig omkörning
och visst, det kan jag hålla med om. Vad kom hon från? Såg ingen fru /
svärmor i bilen? Visar sig att hon låg ytterligare efter och hade kört i
kapp och stannat honom. Bra civilkurage! (så länge man inte kör omkring
några *andra* oskyldiga trafikanter i sin jakt på rättvisa dvs ...)
Nåja, han hade ingen aning om att han hade kör omkull mig. Det kan jag tro
på. Han var på väg hem med sjukt barn, och skulle uppenbarligen passa på
att ta med släpet hem också. I en metallkokong hör man inte så mycket om
det säger "thump" därbakifrån ... Han verkar först lite defensiv, men sen
rätt ångerköpt, möjligen något tafatt. Jovisst hade han sett mig, men
tänkte inte på att han skulle tagit i. Får efter den tidigare utläggning
om allmän väg berätta om "dörrzonen" och varför man inte ska cykla i den.
Verkar ha förstått det och att, joföralldel, man ska behandla cyklister
som fordon. Och inte köra om så, och på övergångställen. Tämligen skamsen.
Verkar vara inbiten och förmodligen rätt påpropaganderad som bilist, i
alla fall av tjänstetröjan från en av stadens bilhandlare att döma.
Han ska givetvis ersätta cykel och kläder. Jodå, få kolla vad nästa steg
är sen i lugn och ro. Troligen något för hans försäkringsbolag iaf.
Hinner få med i alla fall att om han vill göra något för att göra mig glad
så är det att vara snäll mot andra cyklister, och låta bli bil någon gång.
Han lämnar gärna telefonnummer, även om han tycks föredra mobilnumret före
hemnumret (något säger mig att personens frun/partner riskerar gå ovetande
om den för föraren uppenbarligen pinsamma händelsen). Så med detta och
vittnenas nummer kan han köra vidare med barnet, under förutsättning att
ta det *ordentligt* lugnt eftersom han troligen är skärrad ...
SKADOR: blåmärken knä/armbåge. något sträckt arm, små skrubbsår armbåge.
snett styre, trasiga jeans. ev andra små fel på cykeln. Bilist: familjebråk?
ANALYS: Småbarnsförälder med förhöjd stressnivå pga sjukt barn och sen
hemkomst från jobbet (inte en ursäkt, men förklaring). Ovana att använda
släpvagn. Åsikt att vägar är till för bilar.(punkt). Måttligt smittad av
åsikten att vara bättre bilförare än snittet (mycket vanlig). Ovana att se
cyklar som fordon, utan snarare åsikt att de är något som inte tar någon
plats alls och flyttar på sig för en eget stora fordon. Detta, och att
*misslyckas* köra om någon dylik trafik-kuliss, vilket kan ha gett en
känska av hämnd / att vilja upprätta sitt rallyförar-självförtroende.
Bilkörande i vanligt stressat tempo trots flertalet faktorer som
uppenbarligen påverkar ens förmåga som förare negativt. Hur förebygga?
Ett problem också när det gäller interaktion - i ett slutet rum som en bil
är man uppenbarligen inte alltid medveten om vad man orsakar i omvärlden
(både i trafiken och miljön). Har svårt att tänka mig att jag skulle
kunna knocka någon med cykelsläp och sen inte ens *märka* det ...
Lite som varför tät cykleltrafik är bra mot "otrygga parker" osv.
MIG SJÄLV: Jag brukar bli arg i bland, men konstigt nog blev jag det inte
denhär gången. Säger inga överdrifter eller fula ord, utan nästan helt
lugn ton. Fick nästan lugna damen som vittnade. Kanske tog i för *lite*?
Tips till mig själv: Kör inte före personer som fått sitt körförtroende
törnat. Å andra sidan, ta filen vid refuger, även i detta fall. Kanske fler?
Inga detaljer med cykel / kläder som påverkade negativt. Cykelhandskar,
jeans och jacka fungerade bra. Hjälm bra naturligtvis, men kom inte till
bruk tack och lov. Cykeln syntes, och hade inga problem med väggrep.
Inget eget skydd finns mot olyckstypen. Möjligen kolla upp rivfarliga hörn.
FRÅGOR TILL HPVS (därför jag mailar):
----------------
Vad är lämplig åtgärd? Smitning (även om det var av misstag), vårdslöshet
i trafik osv är inget lagen ser genom fingrarna med. Å andra sidan hoppas
jag att han har lärt sig något, och vet hursomhelst inte om den
pedagogiska effekten blir större av att blanda i polis och hårdhanskar.
Jag kommer hursomhelst att ta betalt för en översyn av cykeln på verkstad,
och nya byxor till ordinarie pris (mina var från Kupan). Sveda ock värk?
Vet inte. Utnyttjag jag situationen då? Och kanske minskar den pedagogiska
effekten om man har ersatt cyklisten så. Jag vill mest ha en bättre bilist:
Mitt mål är hursomhelst att försöka lära denna förhoppningsvis påverkbara
bilist att man utsätter andra för fara när man väljer bilen. I samma
andra, att inse när man är en olämplig bilförare och hur mycket lugnt (som
man kanske inte alltid kan få) som behövs för en så ansvarskrävande roll.
Och följdaktligen - att få honom och så många andra som möjligt att med
hjälp av insikt och förståelse köra försiktigare, mindre och
naturligtvis så mycket som möjligt med vänligare fordon än bil.
Fundera på att om det inte går till polisen be honom ta en frivillig
bilfri vecka. Kan det bli något positivt? Andra åtgärder? Vad tror ni?
Skickar frågan med förtroende till listan. Vissa kanske skulle reagera och
säga att det är "farligt att cykla"*, men det tror jag mig slippa här:
Det är inte farlig att cykla - det är farligt för andra att köra bil ...
allt väl!
Per Eric, Uppsala
* Det gick ju inte så farligt. Låg bilfart är i alla fall bra med tanke
på hur bilister faktiskt gör. Vi borde ha 30 överallt i blandtrafik.
Och sen, det är rätt farligt för hälsan att *inte* cykla :o)
--
^): Per Eric Rosén http://rosnix.net/~per/
/ per(a)rosnix.net GPG 7A7A BD68 ADC0 01E1 F560 79FD 33D1 1EC3 1EBB 7311
Jag är helt inne i att skaffa en liggcykel så snart som möjligt, och jag
kollar runt på nätet för fullt efter begagnade cyklar eller lite billigare
nya. Jag har hittat en billig fin cykel, Actionbent i Washington säljer den.
Dyrt att ta hit kan jag tänka mig:)
Sen funderar jag på att köpa en ram från Alborg i Danmark och fixa ihop
delar till den från olika håll.
Och så har jag hittat en sida med massa fina begagnade cyklar
http://www.ligfiets.net/markt/ men dom verkar vara i Belgen eller nått:(
Jag är villsen. Har någon nått råd?
Jag har tänkt att komma på träffen utanför stadsbiblioteket nu på söndag,
kanske någon tar sig dit?
Tackar på förhand
mvh
Marcus Jernberg
Göteborg
marcus.jernberg(a)gmail.com <hpvs(a)lists.lysator.liu.se>