Ni kanske redan har läst.
Publicerad 2006-12-13 07:38
Min man bedrog mig med en bitch
krönika 13 december 2006. Nu har klimatförändringen drabbat mig
personligen. Jordens uppvärmning lägger is i min kärleksrelation.
Kommentera »
<javascript:openCWindow('/comments/comment.php?articleID=20061213064622_260.dbp.asp')>
Ana Martinez
De som firar Pinochets död inger mod till andra förtryckta i världens
kvarvarande diktaturer.
Att dansa på Pinochets grav ger oss inte tillbaka de tusentals döda och
torterade.
Låt mig förklara. Det började redan i våras i London, min man blev het
av åtrå när han såg andra män äga en sån där liten slyna. Bakom min rygg
gick han och skaffade sig en när vi kom hem.
En kväll i september upptäckte jag den lilla mörka bitchen sovande i
hallgarderoben. Nästa morgon vinkade han av mig utan minsta skuld när
han glatt gav sig i väg med den nya. "Vi ses i kväll älskling", sa han.
Vilket svin! Han tänker behålla oss båda två, tänkte jag desperat och
kastade mig på telefonen och bjöd in väninnorna, deras döttrar och deras
gamla mammor till krigsråd med te, mandellikör och italienska biscotti.
-- Hur kan någon så förtjusande som du bli utbytt mot en yngre?, sa alla
50- och 60-plussare chockade.
-- Ta det cool, i Sverige är det inte längre status att skaffa sig en
yngre fru!, sa de yngre.
Alla var överens; han tröttnar snart. Men mitt hjärta var krossat och
min självkänsla på botten.
*"Säg mig med vem* din man är otrogen och jag skall tala om hur mycket
du är värd!", säger ett gammalt ordspråk.
Om han åtminstone varit otrogen med en lång högrest kärleksgudinna med
guld i håret ...men att bli sviken för en mörk, liten hopfällbar sak,
1,30 lång blir too much.
Jag skäms för att erkänna det, han har inlett en kärleksrelation med en
cykel som heter Brompton. Nu är det bara B... hit och B... dit som
gäller. Han har ingen ork kvar för mig.
Borta är våra underbara parpromenader på söndagarna då jag kunde kasta
överlägsna "jag-har-par-men-inte-du" blickar till varje deppad singel
som promenerade ensam.
Och jag sörjer att han efter att ha inlett relationen med den lilla
slynan inte längre tar ut bilen och kör mig till jobbet.
-- Blunda för hans lilla felsteg, i slutet av november när den första
snön kommer måste han göra slut och allt blir som förr mellan er!, sa
den klokaste av väninnorna.
Men november och redan december är här, plusgrader och ingen snö.
Meteorologer talar om en cykelvänlig vinter.
*I helgen satt vi igen* i bilen tillsammans, vi var bjudna på parmiddag.
Mobilen ringde mitt i maten, han reste sig från bordet för att tala
viskande med slynan!
"Du är sinnessjuk, cyklar kan inte tala!", sa värdinnan. Men jag vet att
vissa cyklar kan göra saker med ens man som ingen vågar ana.
Bara mord återstår. Den hopfällbara slynan sover tryggt i
hallgarderoben, det blir omöjligt att fejka ett cykelrån.
"Glöm inte skaffa skärbrännare och vinkelslip" skriver jag nu i min "Att
göra lista". Allt är växthuseffektens fel.
*Ana Martinez*
johan