Skriver /Bruno (Re: [hpvs] Gulan är ett officiell Matildavallningsfordon!):

Hursomhelst, jag måste bygga om hjulnaven fram på min Steintrike, eftersom geometrin inte funkar. Lite synd, eftersom det är det klurigaste på triken och det som jag hoppats jag hade betalt för. Men så icke fallet. Ena hjulet styr mer än det andra vilket gör färden vinglig särskilt i högre farter och dessutom kasar den väldigt då jag styr åt ena hållet. Åt det andra går det bättre, av nån anledning.

Börja med att sätta upp ett stadigt, ABSOLUT VÅGRÄTT plan av något slag, typ två hoplimmade 25 mm spånplattor som fästes ordentligt i ett bastant bord, med pålimmad stålplåt eller Perstorpsplatta. På den skruvar du fast en svetsad ställning i vilket ramen kan fixeras absolut parallellt mot underlaget och utan att behöva vila på hjulen (som ska kunna tas av och på utan att rubba det hela). Täck underlaget med suddbart ritpapper, gärna millimeterdito. Sedan hissar du upp cykeln på den, fixerar i ställningen så den INTE KAN RÖRA SIG och mäter upp den med http://www.talmeter.nu och skjutmått (0.5mm tolerans bör duga).

Gör en projektion av ramen på papperet så du ser ordentligt var och hur mycket det skiljer sig i spegelvänd rikting. Mätt även upp nyckelavstånd i höjdled till alla punkter som har med styrning att göra - främst styrledshylsor. Anteckna med annat färg och kompletterande beteckning på projektionen.

Först när du har ett sådant underlag kan du fundera på hur styrningsfelen ev. kan korrigeras. Utan det riskerar du att det blir annorlunda, men inte bättre.

Vad du antagligen behöver är inte så mycket ombyggnad, som en omrikting av ramen. Därav kravet på bastant fixering som ska hålla för riktingsmomenten i tre plan.

Min brorsas trike är ännu värre i styrningen, så dålig att han vägrar cykla på den.

Var den skillnaden uppenbar från början/ efter rambytet?

Mycket pengar kastade i sjön.

Ja, dessvärre. Det är modigt av dig att erkänna att du gjort ett dåligt köp. Många av de tidiga Steintrikes- ägarna vågade inte säga det öppet av risken att deras egna trikes skulle förbli osålda. Jag har dock korresponderat med några som i privata brev, speciellt efter det att de lyckats sälja av, oftast med förlust, varit med fortkommande. Det verkar som av de första fem cyklarna som såldes i England, tre RoadSharks och två Vipers, är endast en RS fortfarande kvar hos den ursprungliga ägaren; alla de andra blev sålda illa kvickt.

Jag har en annan Steintrike, den första och såvitt jag vet hittils enda http://www.steintrikes.com/pico.html. Den styr hyfsat, fast inte heller den är utan problem; dock inte tillnärmelsevis de andra mig kända exemplarens. Kanske beror det på att jag från början visste vad jag ville, och övertalade Robert att göra en cykel som inte var så låg som han instinktivt (och du - ja, hela HPVS- juntan jämt suktar efter lååååga cyklar) vill bygga dem. Istället ville jag ha en kopia av ICE Mini, eller, som det senare skulle visa sig, närmast av en ICE Pioneer, en modell som inte fanns när jag beställde min i september 2002.

http://www.ice.hpv.co.uk/pioneer.html http://www.ice.hpv.co.uk/mini.html

Just kanske därför att Stein hade en förlaga att titta på (som han lyckats kopiera rätt bra) behövde han inte experimentera fram egen geometri och göra så många fel som på de andra, låga modellerna. Av 3 olika Stein- trikes jag sett - Nomaden som finns i Stockholm, en Viper (med fjäderupphängd plastsits som byggs om på Leitra i Köpenhamn) - var endast min egen hyfsat körbar från dag ett. Dock inte i trafiken - för det krävdes 6 veckors om- och tillbyggnad av sådana skitdetaljer som flagg- och bakspegelfäste, modifiering av stänk- skärmar, pakethållare o.d.

Det allvarligaste felet -- en allt för kort vänster styraxel som medgav att låsmuttern endast kunde skruvas åt ett och ett halvt varv på gängan, klart för litet för att man skulle lita på den i trafiken, och som jag antog skulle behöva sättas upp och fräsas ner i en fräsmaskin, blev lyckligtvis åtgärdat för hand, styrlagerhylsa nerfilat några millimeter av Micke Blyborg, som kan sådant. Andra fel och brister fick jag hjälp med av Lars Viebke och Johnny Viklund.

Hela den erfarenheten har lärt mig en sak: att man egentligen inte ska köpa en Steintrike om man är ensam om det och ej särskild händig (jag är händig, men har problem med synen, så svetsa vore uteslutet). Däremot om man är ett lag, några kompisar som hjälps åt både med idé och handgripligen, som beställer var sin ram- sats av Robert.... då kan det gå. Men räkna sedan med ett års förbättringsjobb innan cyklarna kan sägas vara kompletta.

Alternativet heter skaffa Greenspeed eller Trice för de som har råd med det... de cyklarna är garanterat användbara på direkten.

Dessutom måste jag fixa kortare trampor, vevpartiet är så lågt att jag rätt så lätt kör hälarna i backen.

Av beskrivningen att döma behöver du omrikta ramen radikalt. Då kan du lika gärna lyfta upp den med 10-12 cm, svetsa om baktriangeln, då hamnar vevpartiet där den ska. Kortare (el. längre) vevarmar ska man ha av andra orsaker än för lågt sittande vevparti.

På nåt sätt måste jag alltså bygga om styrningen helt på den nya hojen. Funderar samtidigt på en annan styrning, t ex direktstyrning, och användandet av vanliga V-bromsar.

Låter som mycket jobb, för mycket för en livstid.

Alternativt bygga en helt ny hoj, funderar på en delta.

Med egenbyggd delta får du långt svårare problem med drivning, såtillvida du inte tänker göra som KettWeisel, driva den endast på det ena hjulet (som begränsar dess användbarhet) Vore jag dig skulle jag försöka köpa en beg först.

__Ian