Jag skulle gärna vilja ha kommentarer till min metod att lära sig rundtramp. Den går, som jag tidigare nämnt, ut på att cyklisten försöker föreställa sig att pedalerna drar runt fötterna istället för att fötterna trampar runt pedalerna. Fötterna ska så att säga flyta fritt inne i skorna i stället för att pressas mot sulorna; man eftersträvar en känsla av lätthet.
Min erfarenhet av metoden är dels att man tycks sugas fram utan mothåll och dels att man blir trött på nya ställen. Det första beror, menar jag, på att man slutar motarbeta sig själv, det senare på att tidigare outnyttjade muskler tas i bruk.
En ytterligare fördel är att man slipper värk i fötterna. Jag tror att det bror på att man lättar på trycket på fotsulorna under en del av pedalvarvet, och överhuvudtaget är mer aktiv med foten och underbenet. Därigenom släpps friskt blod fram till vävnaderna - smärtan skulle i så fall kunna bero på mjölksyra. Metoden hjälper även mot kalla tår.
Sverker
-- Sverker Fridqvist, PhD Eindhoven University of Technology Faculty of Architecture * Design Systems Group http://www.ds.arch.tue.nl/General/Staff/sverker
Hej alla!
På tal om de diskussioner om trampning och dess intrikata variationer och lockelser. För ett litet tag sedan så var det någon som kom med den briljanta (!) iden om att man skulle flytta det mentala trampvarvet ett kvarts varv mottramps. Det vill säga att när man är klockan 9 så ska man tänka att man är kl 12 och då börja trycka neråt. Detta för att man, enligt skribenten, har en viss fördröjning från hjärnan ut till rörelsen. Först tänkte jag att så borde det inte fungera eftersom tramvarvet är en ganska reflexmässig rörelse. Ändå så provade jag nu på hemvägen för 15 min sedan och det var faktiskt ganska effektivt. Jag märkte direkt att nu var jag ibland på vippen att trampa så tidigt att pedalen hellre ville gå bakvägen istället för framvägen. Men efter lite mental justering så märkte jag fördelen. Men med ens ökade min fart avsevärt, kanske med 30%. Jag var nämligen ganska slö just då och hade ingen vidare fart. Dessutom tyckte jag cykeln kändes tung och bråkig och påminde inte alls om den blankpolerade lättrampade racer som faktiskt var samma cykel. Detta berodde på, kom jag senare fram till, att jag i min förslappning börjat trampa allt senare, mycket på grund av kroppens förmåga att ibland hitta vägar för att i ett obevakat ögonblick slippa jobba... ;-). Därtill kanske även på grund av mental felinställning från första början genom att tänka att det är klockan 3 som trycket ska komma.
Nu tror jag att det finns ytterligare en aspekt i detta, nämligen den anspänning i benet som hinner byggas upp tack vare det tidiga trycket på trampan och den i detta läge vertikalt riktade långsamma tramprörelsen. Då kommer medeltrycket att vara högre (särskilt i början av nertrampet mellan 12 och 3), den effektiva slaglängden längre, och trampningen jämnare.
Visst blev jag ju en liten aning mer andfådd, tror jag. Men jag slapp den typiska mentala tröttheten som brukar komma när man egentligen inte orkar öka farten för att man är mentalt slö snarare än kroppsligt trött. Det kan naturligtvis bero på en viss suggestionseffekt och därtill en viss höjning av den mentala styrkan i och med det roliga experimentet. Men med detta i åtanke så tyckte jag ändå att metoden gav mig en mental-teknisk fördel.
Mvh Henrik
-
Henrik Blixt -
Sverker Fridqvist