Växelvajern på min cityhybrid har fransat upp sig, och jag tog skeden i vacker hand när Anders på Veloform erbjöd mig att fixa det själv (det är bråda dagar nu för cykelreparatörerna, som säkert alla vet) och gav mig vajern billigt. Gamla vajern åkte ut, nu ska nya vajern in i kanalen och kapas till, och en vajertång inköpas. Jag fick tji utanför Jula, för sent dit. Av nån anledning stängde dom 19 istället för 21 som det stod på hemsidan... vilket köper mig lite tid istället, så jag passar på att ställa frågan: Hur gör man med vajern, fettar man in den innan man knör den genom kanalen eller kör man bara på? Tror att det kan ha varit någon som pratade om tryckluft och vajerkanaler, men vet inte, har inte gjort detta.
Tackar! Vanligt konsistensfett då antar jag? Är det nåt man kan göra för att underlätta att dra igenom nya vajern?
Undrar om det behövs. Tänk på vikten! Och ställ dig frågan hur fettet är beskaffat efter fem år. Och i sträng kyla. Jag hade nog hoppat. Tror att nyare vajerrör är behandlade för minsta friktion. Börja på gym om det går trögt ;)
Brukar ta lite vanligt kullagerfett, blir inte så mycket som får plats men brukar räcka för att vajern inte ska frysa fast så lätt på vintern.
Citat:
Tänk på vikten!
Fniss... Jo, OK, jag ska tänka på vikten, gå på gymet och använda bra fett (det är väl bara att gnida vajern mot SKF på väg in till jobbet då, där är ju välsmort). Jag har inte teflonvajer och inget vajerrör med teflonbeläggning inuti heller, så det får bli lite smörj. Tack för tipsen!
Hittade inget fett men lite teflon-smörjspray istället. Använde den. Det märks att hela kanalen borde ha bytts också, den är sliten, men detta får duga. Med lite tur får jag ligga ner och cykla till hösten :)
Jauuu-happ, då har man lärt sig lite mer om hur vajern fästs in i Shimano Nexus 7-växlade nav då. Jag trodde att jag hade fått fast den, och det hade jag väl, men tydligen hade jag missat hur alla delarna hängde ihop. Strax innan jag skulle rulla ut hojen för första provcyklingen hände sig följande: Tre delar som jag egentligen bara kan beskriva som platta mojar med en massa fjonkar, som tydligen måste sitta på rätt sätt för att vajerinfästningen mot växelnavet ska funka, flärpade plötsligt upp, sig och vajern lossnade prompt. Blev väldigt slappt. Suck, av med hjulet, rynka pannan, nämen... "vad är det här för spännande grejer då?"
Flänsar både här och där på varje moj, alla mojar passar bara in i ett enda läge, lite lagom förskjutna mot varandra, och sen ska den yttersta mojen, som har en bajonettfattning, vridas in från rätt läge och... tydligen låsa ihop dom två inre (det var en jämrans tur att det stod "lock" och en pil på den, annars hade jag knappast listat ut det). Samtidigt ska då växelvajern med sin fästmutter hakas in i sin "säng" i den innersta mojen. Helst avkapad och inställd på iallafall halvcentimetern när, fast det blev faktiskt mycket lättare att få dit vajern när man hade mojarna avplockade.
En rätt avancerad konstruktion faktiskt. Från att mest ha varit frustrerad och trött av det här "onödiga" vajerbytet på min gamla hoj så blev jag nu fascinerad. Hade ingen aaaning om att den här detaljen var såpass komplicerad och genomtänkt, vajerinfästningen på Nexusnavet ser faktiskt rätt enkel ut om man inte kollar så noga. Och det verkar sitta väldigt bra när det väl är monterat på rätt sätt... de yttre flänsarna på innermojen har sina syften: de styr in vajern i sitt läge, låter den glida lätt och skyddar den från att hoppa ur, och ger samtidigt en så rak varjerföring som möjligt. De inre flänsarna möjliggör en tunn konstruktion, det blir som lameller som är låsta i sina egna referenspositioner men kan röra sig mot varandra. Kul att cykelteknologi kan vara så här smart!
Härligt, Mats, när krångel i cykelmek kan inspirera! Blir till rena poesin när du beskriver det.
/Bruno
-
B D -
Lasse -
Mats Leidö -
Olaf Johansson -
Sverker Fridqvist