Hej på oss

Vissa saker lär man sig med åren en av dem är att de som cyklar långfärd och de som kör Vätternrundan eller för all del motionslopp 9 gånger av 10 är olika personer. Vätternrunde cyklisten gör det som en engångsgrej eller för att hålla igång och inser inte att långfärdscykling mycket väl skulle passa in för dem. Tittar ner på långfärdscyklisterna som stackare som likt snigeln släpar på allt. Långfärdscyklister å andra sidan (= jag) tittar ner på Vätternrundecyklister som bara orkar med att cykla 30 mil på en dag för att sedan vara helt slut (elakt skrivet).

Nu är det möjligt att jag generaliserar ni som kört Vätternrundan men jag hoppas ni inte tar illa upp. Några år tillbaka var jag hos min cykelhandlare och det var några som pratade rundan med stort V och hur tufft det var att cykla den med lite tempo (läs stress). Brydde mig inte så mycket utan jag väntade lugnt på min tur. Cykelhandlaren som visste att jag cyklar långt drog då in mig genom att säga att jag körde långfärd och att nyss kommit hem igen och att jag skulle säga hur långt jag kört. 340 mil på 21 dagar ner till Schweiz klämde jag ur mig, det blev tyst och så frågade en blygt bodde du på hotell , nej tältat hela vägen. Generad tystnad från Vätternrunde cyklisterna och jag vill minnas att de plötsligt hade annat att göra. Intermezzot har följts av andra liknande där folk blir tysta när de inser att jag med lastad långfärdscykel nästan kört lika långt som de på en dag bara att för att upprepa det dag efter dag i några veckor.

Nu får väl sägas att jag är nog extrem brukade planera för 100 mil veckan men cyklade runt 120 , vid 140 mil så går det några veckor sedan brukar jag känna mig sliten. Med familj får jag säga att distanserna krympt betydligt , mer servicestopp och tidigare kvällar så nu räknar jag med att 8 mil är en bra dagsetapp med påhängscykel bakefter.

hpvmats