En liten utvikning kring det här med vajrar. Löda ihop ändan är ju en klassiker, lösningen med superlim är ju verkligen mer vägmässig. Bra tips! Vid lödningen behövs inte mer än lite lod i en metallburk av fingerborgsstorlek på spisen och sedan doppa vajerändan i smältan. Även bra till ledare i elkablar som man vill hindra från att fransa upp. En vass avbitartång av BAHCO-klass gör livet enklare, enligt min erfarenhet.
Växelvajrar har man ju inte samma hållfasthetskrav på som bromsdito varför lite återanvändning kan vara OK. Vajern till bakväxeln brukar brista först på en UCI-räser och ofta längst bak vid växeln. Den duger dock till framväxeln. Till slut står man där med högar av framväxelvajrar i skapligt skick. Jag köpte ett vajerlås så att jag kan kombinera vajerstumpar nästan i det oändliga - också långt ute i vildmarken. Låset har dock en avig 7mm mutter som jag (efter lite letande) bytte mot en mer cykelmässig 8mm (jag använder uteslutande fasta nycklar). I det fall låset gnider eller klattrar mot kedjestaget får man tejpa lite. Inte vackert men... sällsynt.
se>
-
afolke＠telia.com