Hej.
Nu kommer jag visserligen in sent i den hör diskussionen och dessutom har jag inte deltagit i detta forum tidigare utan bara "lyssnat" men jag har lite anekdotisk information att tillföra.
I april -03 satte jag mig ner på huk för att knyta skorna inför en traningstur. När jag reste mig upp var ena menisken paj, men det visste jag inte då. Jag kände att jag hade ont i knät men körde min tur ändå och det gick hyfsat fast jag hade ont på natten. När problemet inte gick över sökte jag så småningom läkarvård och fick beskedet att det sannolikt var menisken men det ville jag inte höra på. Jag hade inte tid att operera någonting. Jag fick en kortisonspruta och anti-inflammatorisk medicin. Nu var vi i mitten av maj. I slutet av maj satte jag mig på tåget tillsammans med Ian Feldman (tjena Ian!) och for till Bergen. Min skildring av cykelturen därifrån till Motala och hur jag sedan cyklade Vätternrundan finns på min gamla Websida (http://www.ihpva.org/people/torsten/Torsten.html). Hela den turen (140 mil på 14 dagar) gjorde jag alltså med trasig menisk. På min Linear.
Under resten av sommaren och hösten lärde jag mig den hårda vägen vad mitt knä klarade eller inte. Att vrida benet samtidigt som jag rätade ut knät (t.ex. att gå uppför en svängd trappa) var katastrof. Ledde till en sömnlös natt i plågor. Om inte jag kunde ta mig en cykeltur. Av någon anledning lindrades mina problem av cykling! Jag vet inte med någon säkerhet, men det verkar som om den raka mjuka tramprörelsen "masserade" den lösa fliken av menisken tillbaka på plats igen. Jag fick bara vara försiktig med "klicka-loss" rörelsen på mina SPD pedaler. Ända sedan dess har jag haft dem justerade i lösaste möjliga läge. Att "dra" på en liggcykel är ändå en så dålig idé eftersom man bara har andra benet att hålla emot med så man sitter och vickar fram och tillbaka hela tiden.
Så min erfarenhet är att i mitt personliga fall hjälpte cyklingen mig att lindra besvären av den trasiga menisken. Jag opererades ett halvår efter Vätternrundan och blev återställd. Om det hade varit någon skillnad att cykla på den gamla "ståcykeln" vet jag inte. Sannolikt hade min vana att "spinna" på låga växlar gett samma resultat där också. Ända sedan mitten på 80-talet har jag kört med "farmorsväxlar" eftersom jag gillar touring med tung packning.
Relevant eller inte; en erfarenhet av hur cykling med benen i luften lindrade besvär med dåligt knä. "Your mileage may vary" som de säger på amerikanska listor. Men jag instämmer helt med rekommendationen att använda låga växlar. Själv har jag min 18-tänders fram-"klinga" till att klättra i telefonstolpar med. :-) Och någon form av förankring av skon på pedalen så man inte behöver slösa energi och koncentration på att hålla foten på plats.
/Torsten
Reinhold Skoglund wrote:
Hej alla,
Jag heter Reinhold Skoglund och är bosatt i Brunflo, Östersunds kommun
och en nybliven ägare till en supersnygg Challenge Mistral. Jag har varit medlem och läst listan ett par år.
Detta med knäträning är intressant. När man läser listan finns det
tydligen någon eller några med knäproblem. Har själv cyklat i över 30 år. Mycket tävlingscykling i ungdomen. De senaste åren har det blivit drygt 1000 mil semestercykling (på det som kallas ståcykel även om man inte står särskilt mycket), men även lite racercykel med bl.a. de senaste 12 Vätternrundorna i rad.
En lång historia göres härmed kort. Jag har också knäproblem.
- Opererade för menisk i mars 2002.
- Körde Vätternrundan juni 2002. Var tvungen att fixa racercykeln så att
jag fick riktigt låga växlar då jag inte kunde stå och trampa. Kunde inte gå uppför backarna heller då knät gjorde ont vid gång. Satt alltså hela Vätternrundan och hade fruktansvärt ont i baken. Att cykla med lätta växlar var däremot inga problem. Enligt doktorn var det dessutom bra med cykling om jag inte belastade för hårt.
- Operationen måste göras om i januari 2003.
- Körde Vätternrundan i juni i år igen. Denna gång kunde jag stå och
trampa ibland.
Jag var med på Bernt Johanssons träningsläger i Italien 2001. Där fick
vi inpräntat att vi skall försöka hålla så hög cadens som möjligt eller åtminstone så hög som kändes bekvämt. Detta för att spara knäna. Dessutom fick vi lära oss att trampa runt. Jag tror att det var tack vare detta som jag kunde köra Vätternrundan utan problem så snart efter operationerna. Efter detta har jag försökt att alltid hålla relativt hög cadens, 95 105 varv per minut. Med den cadensen blir belastningen på knäna mycket liten. Detta är ganska lätt på en racercykel då benen ju hänger rakt ner och känns viktlösa.
Detta var bakgrunden. Nu till saken. I våras köpte jag min Mistral och
har väl hittills inte hunnit att köra mer än 50 75 mil på den. En sak som jag direkt märkte redan första turen var att man måste passa sig. Annars tar knäna stryk. Jag fick direkt ont i knäna efter de första turerna. På grund av eller tack vare (beror på hur man ser det) att man faktiskt har ryggstödet att pressa mot gör nog att det är lätt att pressa för hårt - i stället för att öka cadensen och lätta på belastningen. Det är inte helt självklart att det går att hålla en lika hög cadens med en liggis som med en racercykel. Varför är jag inte säker på men det kändes i alla fall så direkt. Kanske beror det delvis på följande. Benen är ju i huvudsak riktade horisontellt (och bildar en bro, vilket faktiskt innebär att man verkligen känner hur tunga de är. Enligt mekaniken borde enbart detta ge en extra belastning. Det blir ett extra tryck på knäna som man inte har vid vanlig cykel. Med tanke på benens vikt och den vinkel som de har vid cykling blir detta extra tryck kanske inte direkt högt, men det kanske har sin betydelse.
Jag slänger väl en riktig brandfackla nu men jag tror att liggcykling
belastar knän mer än vanlig cykel och jag tror att vi med lite dåliga knän måste vara extra försiktiga när vi kör liggcykel. Håller någon med eller är jag helt galet ute???
Så småningom har jag lärt mig att hålla relativt hög cadens även på
liggcykeln och det känns mycket bättre nu. Jag kan tillägga att det fortfarande gör ganska ont i knät om jag går längre sträckor än ett par km.
Min erfarenhet för att akta knäna är alltså följande: Hög cadens och trampa runt!
Reinhold Skoglund Brunflo
Peter Markusson wrote:
Hej Jonas och allihop!
Tja, jag har väl relativt dåliga erfarenheter av knäträning, men tror
på följande:
- Träna helst på träningcykel. Även om du står upp istället för att
ligga så blir det rätt sorts rörelse, och du har lätt att anpassa träningen till det du vill träna på. Ett enkelt sätt att träna är 'trappan': från låg belastning till hög, och sedan tillbaka igen. Om det är 200 meter Sprint du siktar på, så träna 20-30 sekunders spurter med tung belastning och högt varvtal, däremellan lätt cykling i några minuter. Håll varvtalet uppe, och belastningen nere, så finns det en bra chans att du slipper mitt elände. Om träningscykeln går att lägga ner, eller om du kan ligga på madrass på golvet och trampa, gör det, så att du får rätt fysiologiska förhållanden för liggcykelträning.
- Om du skall träna i maskin, använd hellre en maskin där du rätar ut
benen mot en platta, än en där du bara rätar ut benet från knät och neråt, med vikt mot fotleden. Det blir helt annorlunda träning på den förstnämnda, många fler muskler. Börja med bekvämt låg vikt och 3*15 repetitioner, vila mellan varje set. När det känns alldeles för enkelt, höj vikten så litet som möjligt och sänk till 3*10. Öka sedan repetitionerna via 3*12 till 3*15. Träna sakta upp dig mot tyngre vikter, kör minst tre träningstillfällen på varje ny nivå innan du höjer antal repetitioner eller vikt. Med ett så försiktigt program hinner du inte lyfta sönder dig i början, som jag gjorde. Det går att öka antalet repetitioner till 3*20, eller mer, om du vill ha mer uthållighet och mindre sprintmuskler.
- Jag tränar benen med syfte att kunna gå och cykla utan smärta, och
för att undvika operation...
måndagen den 9 december 2002 kl 09.19 skrev jonas westerdahl:
Hej alla. Har börjat gå på gymträning nu när mörkret har kommit och det enda man får utav lågracercykling är grus och vattenstänk i nacken. Vad är bästa sättet att stärka benen inför nästa liggcykelfajt? man är ju lite orolig för knäna det är ju känsliga grejer det där,
samtidigt
som det är själva styrkan man vill träna och då behövs det ju vikt. är det någon som tränar benen med syfte att cykla snabbare? //zephyr jonas.Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)705-12 71 60
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
-- Torsten Lif, Cyberspace Cyclist mailto:torsten.lif@chello.se http://www.ihpva.org/people/torsten/Torsten.html
-
Torsten Lif