Teros tvåhjulta helkåpacykel har fått mig att fundera kring två respektive tre hjul när det gäller kåpat och okåpat.
Det påstås av vissa att i Holland menar de flesta liggcyklister att en trike ska vara påklädd, dvs en velomobil, annars är det bättre med en tvåhjuling. Jag funderar lite tvärt om:
Tes: "En trike ska INTE ha kåpa medan ska det vara heltäckt är det tvåhjuling som gäller, förutsatt att det är hög fart och nöje man är ute efter snarare än väderskydd."
Här följer resonemanget:
På en trike som man har möjlighet att burka ordentligt (som t.ex. med vår CARBONTRIKES som har en specialkonstruerad sits och superstarka framhjulsupphängningar för detta ändamål) kan man köra riktigt snabbt även på riktigt slingriga vägar utan att vara rädd även vid tveksamt väglag (se gärna vår film på hemsidan (www.carbontrikes.com)). Samtidigt känns det som om triken är ett lågt flygande plan som far några meter ovanför marken när man ser asfalten glida in under utriggarna. Det är en härlig känsla! Trikar (iallafall vår) är enligt min mening helt enkelt roligare än att cykla än med tvåhjuliga (ligg)cyklar som inte bjuder in till buscykling på samma sätt.
Med en velomobil kan man knappast burka i någon större omfattning efterssom kåpan begränsar. Inte heller får jag någon vidare känsla av att jag flyger över marken i.o.m. att jag hela tiden ser den stora bubblan framför och inte ser marken de första 10 metrarna eller så. Bilkänslan (instängt) är tyvärr för mig större med många velomobiler än med vanliga fullvuxna motoriserad bilar, och långt ifrån frihetskänslan med en okåpad cykel/trike. Den stora kåpan gör knappast buscykling på slingriga partier och trånga passage till något nöje utan det handlar snarare antingen om ren transportcykling eller snabbcykling mot klockan.
När det är dåligt väder har förståss velomobiler fördelar men så fort det blir snö på marken blir det problem med den ökade vikten, markfrigången (en kåpa som lätt skadas om den slår mot en snövall) och inflexibiliteten när det gäller att hoppa ur och putta i hala uppförsbackar eller lyfta över snövallar. En trike med framkåpa kan då vara en bättre kompromiss, helst med hjälpmotor då de tre hjulen går segt i tjock snön, samtidigt som höghastighetsegenskaperna hos en bra trike oavsett väglag gör en trike till den optimala plattformen för ett (ospärrat) hjälpmotorsystem.
Då är det ju på många sätt bättre med en ultrasnabb helkåpad tvåhjuling som Teros om man är ute efter hög fart (snabbpendling som i Teros fall om man har en lämplig väg) och nöjescykling och inte enbart är ute efter en väderskyddad cykel. Denna borde kunna bli betydligt snabbare än en trehjulig velomobil iallafall om man inte är så storväxt och inte behöver få kåpan att passa alla i.o.m. att bredden inte behöver vara större än axelbredden vilket gör nästan häften så bred jämfört med en trehjulig velomobil. Den får mindre rullmotstånd (även om en trike med med korrekt styrning och ordentligt justerad toe-in har lågt rullmotstånd på asfalt) och kan bli betydligt lättare då den består av färre delar och inte behöver klara av lika stora vridande krafter, åtminstone 2/3-del av den trehjuliga velomobilens vikt borde vara möjligt utan allt för många kompromisser. Den kanske t.o.m. kan bli roligare att cykla än en trehjulig velomobil i.o.m. att det är en utmaning att stanna och starta, hoppa in och ur, köra långsamt osv. Den är dessutom betydligt enklare att konstruera, framförallt om man vill ha fjädring vilket iprincip samtliga cyklar med kåpa har (för att inte kåpan ska skaka sönder och för att väghållningen ska bli säker i höga farter när man inte alltid ser vilka hinder som dyker upp). Man kan använda supersmala lättrullade, lätta och därmed dyra däck, oavsett om man cyklar snällt eller mer aggressivt utan att det blir så dyrt som det blir med en trike som sliter hårt, åtminstone på framdäcken om man kör lite aggressivt (Schwalbes Tryker-däck är dock utmärkta för detta ändamål, fram på en trike, en bra kompromiss mellan rullmotstånd, slitagetålighet, vikt, komfort och pris). Ett problem är dock att få tvåhjulingen att uppföra sig korrekt vid sidovind. För att tala i segeltermer måste den vara svagt lovgirig, dvs dvs vända svagt upp mot vinden när det blåser till från sidan varvid den åtminstone i teorin blir självstabiliserande och t.o.m. kan segla och ge positivt luftmotstånd vid sidovind. Det mesta av sidovindsproblemet slipper man med en trehjulig velomobil.
/Lars Viebke