Exakt så förhöll jag mig till detta under flera år. Och precis som du säger man skrattar och känner sig som en strålande Buddha. Med tiden blev det dock allt svårare att hålla giftet på avstånd. Men jag ska börja igen. Det är enda vägen.
Den Fri, 15 May 2009 10:39 skrev martin:
2009 5 15 Olaf Johansson :
På GC-banorna förvandlas mina vänner fotgängarna till hinder. De sölar medvetet. Försöker med sitt arroganta sätt att tala om för mig hur jag ska cykla. Och de tror alltid att de vet bättre, även om de är åttionio och har rullator. Likadant när man sätter sig i bilen.
Detta har jag insett för länge sen och praktiserar numera fordonsmeditation. Går det nån ivägen så cyklar jag långsamt, är det någon ivägen när jag kör bil så kör jag långsamt. Inser man bara att den s.k. tidsförlusten egentligen är en meditationsvinst så blir man nästan lycklig när man hamnar med bil bakom en traktor på en väg där det inte går att köra om.
Hälsningar Martin
Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs