Frågan är väl om man blir sämre på vanlig cykel efter att ha liggcyklat mycket, eller om det helt enkelt är så att den vanliga cykeln erbjuder ett större motstånd. Framför allt luftmotstånd, men även i mitt fall rullmotstånd eftersom den vanliga cykeln är vintercykeln med dubbdäck. Då upplever man sig vara sämre, och farten blir sämre.
När det gäller coremusklerna kanske man inte känner att de aktiveras eftersom de sitter djupare in än bukmuskulaturen. Det förbättrade tillståndet kanske beror dels på lite försiktig träning av lämpliga muskler, dels att man inte misshandlar ryggen som man möjligen gör på vanlig cykel?
I Gunnar Fehlaus bok nämns faktiskt muskler som aktiveras mer av liggcykling, två som finns omedelbart ovanför knäskålen och en som går från knäskålen och hela vägen upp på benet. Alltså muskler långt från ryggen. Jag kan tydligt se att dessa muskler utvecklats hos mig, men om det beror på liggcyklingen är svårt att säga. Kan lika gärna vara att jag cyklar mycket mer.
En förbättring som jag tycker mig märka är att jag åker snowboard bättre numera. Snowboard kräver starka ben, speciellt när de är lite lätt böjda. (När man åker på "tåsidan" får både lårmuskler och vadmuskler bekänna färg)
I Fehlaus bok nämns också att blodcirkulationen är annorlunda vid liggcykling och behöver ställas om. Det sistnämnda låter ju rimligt. På mina gamla åderbråcksförsedda ben kan man se att åderbråcken nästan inte syns vid liggcykling. Åderbråcken beror ju på att de små klaffarna som fungerar som backventiler i venerna när blodet ska upp till hjärtat igen, fungerar sämre. Så när benen blir horisontella går blodet lättare tillbaka till hjärtat, medan det går åt lite mer kraft att få ut det till benen eftersom hjärtat inte får hjälp av tyngdkraften. Går kanske jämnt ut?