På en trike är extremt låga utväxlingar användbara, till skillnad från på tvåhjulingar. Man har ju inget problem med balansen, och kan därför veva sig fram i vilka löjligt låga hstigheter som helst. Min Trice Explorer har alltså 3x9x3 = 81 utväxlingar.
Här är mina data: Fram: 22, 32, 44 Bak: 11, 12, 13, 14, 15, 17, 19, 21, 23 Baknav: 73%, 100%, 136%
Det ger utväxlingar från knappt 14 tum till drygt 108 tum. Fjorton tum. räknar jag ut, skulle vara ungefär det samma som dubbla vevarmsländen, dvs direktväxel, dvs samma som att stiga av och gå. På trike-diskussionsforumet har jag emellertid sett exempel på under 10 tums lägsta utväxling...
Jag är nöjd med kombinationen jag har. Kassetten bak är tätstegad, vilket ger stora möjligheter att hitta en passande växel. I kombination med växelnavet får jag ändå ett stort växelomfång.
På slät mark kör jag på direktväxeln i baknavet och stora klingan fram, och anpassar bakväxeln efter vind och mindre lutningar. I motlut växlar jag ned framväxeln, och i extremfall använder jag även den låga navväxeln. Någon gång har jag använt den höga navväxeln, i långa medlut utan farliga kurvor eller korsningar längre ner.
Jag har normallånga vevarmar, tror jag, jag vet inte längden (och hojen är kvar i Sverige, så jag kan inte mäta just nu). På trike-diskussionsforumet har setts förepråkare för kortare vevarmar. Fördelen skulle vara att man lättare kan hålla en hög kadens. Detta överväger nackdelen med den kortare momentarmen, så att man i alla fall får ut mer effekt. Enligt förespråkarna, alltså. Knäproblem minskar också, sägs det.
Själv ahde jag lite knäproblem i början, men de försvann när jag fått till rätt avstånd till vevpartiet. Till att börja med hade jag för litet avstånd. Förmodligen ska man undvika att böja knät mer än 90 grader, samtidigt som man inte ska sträcka ut helt. Man ska också flexa med foten under tramptaget, både för att utnyttja vadmusklerna dynamiskt, och (viktigare) för att hålla igång blodcirkulationen i fötterna.
Personligen vill jag kunna räta ut benen helt ibland för att sträcka ut en del muskler i låret, så jag har anpassat pedalavståndet till det. Normalt flexar jag "ner" foten när pedalen är längst bort, så knät förblir böjt, men om jag flexar "uppåt" istället kan jag räta benet helt.
Sverker
-- Sverker Fridqvist, PhD Eindhoven University of Technology Faculty of Architecture * Design Systems Group http://www.ds.arch.tue.nl/General/Staff/sverker