Idealet är väl när skydd fyller en praktisk funktion utöver att vara skydd för olyckor. Som att hjälmen används som "mössa" för att hålla värmen när det är kallt och kanske regnigt.
Sen handlar det väl också om att ett skydd kan göra att en oförarglig incident inte blir en otrevlig och svårläkt olycka. Som t ex armbågsskydd när man kör liggcykel. Jag har hittills klarat mig med skrubbsår på armen och blåmärken på rumpan vid marksyning med lågräsern, men har funderat på om man inte borde ha någon form av "passivt skydd" på cykeln - t ex "kraschmedar" integrerade med sätet, så att man vid omkullkörning lugnt sitter kvar i sätet, helt utan skador. (dvs ungefär som stödhjulen funkar på LWB:n)
Det handlar väl också om risk för verkliga olyckor, kontra risk för händelser som är näst intill "normala" som t ex att köra omkull då och då. Var och en får väl bedöma vad som är lämpliga skydd både utifrån hur cykeln ser ut och hur man använder den.