Ja, efter en rejäl olycka blir man försiktigare. Det märkte jag förra måndagen när jag återigen cyklade min olyckssträcka från Torslanda till Trollhättan med samma "farliga" cykel. (Högräsern) Det var 7-8 plusgrader ändå kändes det nervöst med väglaget, när det var blött.
Men till hjälmfrågan, vad är egentligen problemet? En hjälm är knappast till något större besvär - kanske bara enstaka varma dagar på sommaren? Vid alla övriga tillfällen har man ändå huvudbonad för att det är kallt och/eller regnigt. Enbart hjälm när det känns lagom, hjälm med hjälmmössa när det är kallt och hjälm med plastöverdrag när det regnar. Med en låg liggcykel är hjälmen något som gör att man syns lite mer om hjälmen, som i mitt fall, har en synlig färg. Somliga hjälmar har dessutom en bra belysning baktill!
En hjälm skyddar mot stötar, men också mot skrapsår som lätt kan bli infekterade. Jag har vid en olycka skrapat upp hela sidan på ansiktet och kunde konstatera att rengörandet från grus och blod i skägget och håret inte var det roligaste jag kunde hittat på. En lättare hjärnskakning fanns också med i bilden. Allt detta hade undvikits med hjälm.
För mig som även är mc-åkare är hjälm en självklarhet. Så det är kanske därför jag inte känner något motstånd mot cykelhjälm. Det har blivit en vana att ha hjälm vid färd på två hjul.