Kommer just tillbaka från en liten tur med "Långracern" som Peter Markusson kallar den i resultatlistan - ett bra namn på en hoj med 205 cm hjulbas! Jag har aldrig haft någon cykel som är så bekväm och samtidigt hyggligt snabb och okänslig för motvind. I dag var det rejäl motvind en del av turen - ändå höll jag 20 - 25 km/tim utan större ansträngning. Så en lågracer som Raptobiken borde vara rätt cykel på "solens och vindarnas ö". Spontant tycker jag att en låg liggcykel ger en slags frihet och oberoende - det gör inget om det blåser emot. Närheten till marken ger en extra fartupplevelse och man ser andra saker än när man är ett par meter ovanför backen. Håller med Torleif att man inte syns så mycket mer med någon cykel och jag kör faktiskt hellre "långracern" ner till stan än "högracern". Den höga kanske syns bättre, men är väldigt svårstartad för att man knappt når ner och sen ska fötterna högt upp när man som en anka har skaffat sig lite styrfart. Eftersom man i det läger sitter rakt upp ska man dessutom slänga sig bakåt mot sätet samtidigt som fötterna ska upp. Obekvämt och osäkert. Så ge Raptobiken en chans - tre mil är ju ingenting - när du är "ett med hojen" och musklerna vant sig, så vill du inte tillbaka till vanlig cykel, knappast heller till hög liggcykel.