Såg fint ut det där! Du lär dig snabbt.
Det jobbigaste just nu, tycker jag, är när man s.a.s sätter sig själv i skiten, eller hamnar i den. Då kan det vara svårt att ta sig ur, och man hamnar i en liten förarglig hoptrasslad hög på marken. Fick stopp i en ganska brant backe en kväll i vintras, vinglade ut för långt mot en is-snö-driva och tvärvälte i den låga farten. Fastnade liksom mellan styret och sätet. Naturligtvis precis före ett backkrön, och giiiivetvis passade en bilist på att dyka upp precis då. På den av snödrivor avsmalnade vägen. Nu vet jag hur kaniner känner sig framför billyktorna.
Måste ha sett rätt mycket ut som en kanin också, när jag skyndsamt och klunsigt trasslade mig ut ur hojen och liksom sprang bort från vägbanan med den. Pinsamt var ordet, sa Bull. Men jag lärde mig iallafall av det att inte chansa. Numera kliver jag av i tid om backen ser brant eller svår ut. Eller om jag tror att det kan bli rusningstrafik i den.
Så det goda rådet är att planera extra långt i förväg inför möten, passa sig för trängda lägen och aldrig chansa. Man slår sig inte så mycket när man trillar, men det går fortare att välta.