Ja, om jag blev något klokare är väl frågan. Kanske ännu mer som åsnan mellan hötapparna. Samtidigt har jag ju ingen brådska - har ju ett stort antal cyklar för varierande ändamål och där de två liggcyklarna, som ju är de cyklar som jag använder mest, genomgår ständiga förbättringar.
Efter att ha testat Lars-Eriks cykel är jag ännu mer övertygad om att ergonomin är väldigt viktig för att en cykel ska kännas bra. Jag satt väldigt bra "i" Lars-Eriks Raptobike och lyckades också göra "dynamiska stopp" dvs att alldeles före stopp sätta i fötterna och ställa mig upp samtidigt som cykeln rullade fram de sista decimetrarna. Där är Fujins uppfällbara styre är klart enklare - bara att stanna, fälla upp och kliva "ur cykeln".
Utan kritik mot någon av de här cyklarna, så måste jag säga att jag inte trivs så bra med tillerstyrning. Säkert pga ovana, så vinglar man lätt när man tar i och trampar hårt och jag såg att det gällde även Kjell och Lars-Erik när de trampade iväg. Min USS på LWB:n är överlägset bekväm, men den cykeln är ju skräddarsydd efter mina kroppsmått, så det bidrar ju också till bekvämligheten.
Raptobikens framhjulsdrift ger ju kort kedja, men stor svängradie, medan Fujin har lång kedja och liten svängradie, så där får man väga för och emot, vilket som betyder mest.
Lars-Eriks fart var 45 km/tim när bilden togs. Jag lyckades komma upp i 44 km/tim. Kjell fick också upp bra fart, hur mycket vet jag inte. Stora klingans 75 tänder i kombination med minsta klingans 12 tänder ger enligt Lars-Eriks beräkning 9,3 meter per trampvarv, så det var en behaglig kadens vid hög fart tycker jag. (enligt en uppgift jag fått, så tenderar man att föredra lägre kadens när man blir äldre) Lars-Eriks val av täta steg mellan de tre högsta växlarna tycker jag var smart.