Jag backar inte för lite kyla, det är ju "varmare" att cykla liggcykel tack vare värmande säte för ryggen och att vinden inte "blåser igenom en". Men snö och halka är inte kul.
Har cyklat över vintern med vanlig cykel med dubbdäck och det går ju mycket saktare. Mest troligen pga den upprätta ställningen, men kanske är inte rätt muskler tränade från liggcyklingen?
Frågan är vilka muskler som används mer på "vanlig cykel" och vilka som används mer på liggcykel?
Har börjat liggcykla de senaste veckorna för att inte helt tappa "liggcykelspänsten" och kör med den mycket enkla LWB:n där jag bytt ut skidorna mot små stödhjul, som inte nuddar marken vid vanlig cykling, men som räddar mig från omkullkörning när det är isigt/spårigt. Det behövdes i dag när det var underkylt regn - snorhalt. Körde "omkull" ett antal gånger men det var bara att trampa på!
Det går bra mycket fortare än med den "vanliga" cykeln, men jag är en bra bit från farten vid sommarförhållanden. Kan väl bero på kylan i sig? Dvs att däcken rullar tyngre, smörjfettet i naven är segt, att det är grus på asfalten och att mer kläder är otympligare och gör det svårare att röra sig fritt? Men, det ger så klart bra träning, så varför klaga! Är det någon annan som har testat vinterliggcykling och gjort motsvarande erfarenheter?