Jag har ju tills nu, både hävdat och trott att liggcyklar är säkrare än vanliga cyklar. Och så kanske det är. Men förra måndagen skulle jag cykla hem från Torslanda till Trollhättan. En fin morgon med några plusgrader och uppklarnande. Jag kom knappt en mil med min höga SWB (liknande Bacchetta Giro 26). I ett skogsparti, rak väg, jämn asfalt, fart c:a 30 km/tim, "försvann" cykeln under mig. Smällen mot marken blev kraftig. Lårbenet small av, som tur var under lårbenshalsen, fast det visste jag inte då.
Två killar med en pickup stannade och hjälpte mig. Först från cykeln - den låg över mig, vänstra foten fast i pedalen, benet utan känsel. Sen bad jag dem dra försiktigt i benets längdriktning och vrida foten så att den pekade framåt - den pekade rätt ut åt sidan. De tvekade, men gjorde som jag bad dem. Jag återfick känseln i benet. En tjej i personbil stannade och erbjöd hjälp och med förenade krafter blev jag inbaxad i framsätet. Tjejen körde mig tillbaka till Torslanda och killarna med pickupen körde efter med cykeln på flaket. Det finns fantastiskt vänliga bilister!
Sen blev det ambulans till Mölndals sjukhus. Killarna i ambulansen gjorde ett kanonjobb, fixade alla förberedelser under färden - jag kom direkt till röntgen. Och därifrån direkt till operation. Ryggmärgsbedövad, jag hörde när de borrade och kände vibrationerna i den icke bedövade överkroppen. Surrealistiskt! På kvällen var jag "på sal" och kunde dagen därpå börja rehabiliteringen. Nu en vecka senare är jag utskriven, kan gå med kryckor, kan spinna lite försiktigt på motionscykel och känner hopp om nästa cykelsäsong - den innevarande får väl betraktas som avslutad?
Återstår frågan: Är en liggcykel säkrare - hade det gått bättre med en "vanlig cykel", eller hade jag hamnat på neurologen med skallskador/hjärnskador i stället för på ortopeden med en läkbar benskada? Ingen vet. Klart är att 60 cm sitthöjd kan generera en kraft som räcker till att bryta kroppens starkaste ben.
Vi hade ju en lång diskussion om stödhjul, kraschmedar och liknande här i forumet. Den diskussionen känner jag har fått en väldig aktualitet för mig nu! När jag blivit lite bättre ska jag återuppta konstruerandet och byggandet av flexibla stödhjul på den låga LWB:n. Tre lägen är önskvärda: 1) Start och stoppläge, nödvändigt innan benet är upptränat. 2) Kraschläge, för att klara vältning på isfläckar etc. 3) Helt uppdraget läge, när väglaget är säkert och nedlägg behövs i skarpa kurvor.
En Hase Kettwiesel/Klimax vore kanske den allra bästa lösningen för vinterhalvåret - är det nån som har en Kettwiesel att låna ut? (En låg trike skulle väl också gå, men frågan är om jag kan ta mig ur en sån)