Hej!
En fascinerande sak med liggcyklar tycker jag är att de kan vara så olika. Men trots allt dominerar vissa principer. Det har fått mig att fundera på varför t ex LWB är så ovanliga. För att få egen erfarenhet, så byggde jag mig en låg LWB av gamla cykeldelar. Det har i sin tur lett till nedanstående rätt långa epos, som jag gärna vill ha synpunkter på om ni orkar läsa det:
LWB-funderingar
LWB-konceptet är ju ovanligt, speciellt för låga racers, trots att det har en rad fördelar enligt nedanstående resonemang. Erfarenheterna kommer från min låga LWB med USS, som är hopskruvad på ett ramrör av aluminium med stor diameter. (65 mm)
Resonemanget utgår från "Sean Costins tre budord", som säger att en cykel för att vara snabb ska vara "låg, tillbakalutad och ha en effektiv drivlina". Till det sistnämnda räknar jag in en god ergonomi, så att "motorn" kommer till sin rätt.
Varför blir LWB:n som den blir?
När man bygger en låg LWB kan man förenklat säga att man "bygger den bakifrån", dvs man börjar med ett stort, lättrullat och starkt bakhjul, som man fäster till ramröret, lämpligen med en framgaffel med böjningen uppåt. Framför bakhjulet kommer sätet, vars lutning bestämmer hur långt fram cyklisten kommer. Därefter kommer vevpartiet, som kommer så långt fram som cyklistens ben kräver. Framhjulets placering bestäms av vevarna, som ska gå fritt vid sväng. Lite förenklat skulle man kunna säga att en låg LWB blir precis lika lång som en låg SWB, fram till och med vevpartiet. Det som gör LWB:n längre är endast framhjulets placering.
LWB:ns konstruktion och egenskaper
Bakhjulet på en LWB tar mer av belastningen än framhjulet, på min LWB c:a 57%. Alltså kan man med fördel satsa lite extra på bra fälg och däck - stort, lättrullat och starkt. Det känns också naturligt att lägga större delen av tyngden på det drivande bakhjulet, hellre än att lägga den på ett litet svängande framhjul.
Sätet placeras så nära bakhjulet som möjligt i ganska flack vinkel. Ju flackare desto längre blir hojen. Stort bakhjul ger i sig komfort. Lite svikt i bakpartiet kan också bidra till komforten, och har inte någon större inverkan effektmässigt. I så fall skulle man ju inte kunna ha fjädring på bakhjulsdrivna liggisar?
Ett rakt och stabilt men lätt ramrör från sätet och fram till vevpartiet minimerar effektförluster pga svikt.
Vevpartiet kan placeras direkt på ramröret, så lågt som möjligt med hänsyn till närheten till marken. Ger bra ergonomi, lätt att "fota" och lätt vid start tack vare den låga höjden. Man får inget som kan komma i kontakt med knäna/vaderna så som kan ske vid t ex framhjulsdrift. (utom i så fall kedjan, som bör gå i rör för att undvika svärta på byxorna).
Låg placering av vevpartiet ger rak kedjeföring och låg effektförlust i brythjul. Ibland förekommer det att folk säger att kedjan blir så lång på en LWB - men den blir ju inte längre än på en bakhjulsdriven SWB-lowracer. Skillnaden är bara att LWB:n har framhjulet ur vägen för kedjan. Med ett litet "stödhjul" för kedjan på retursidan undviker man svängning i kedjan - jag har hittills inte råkat ut för att kedjan har hoppat en enda gång, peppar, peppar.
Framhjulet kan göras litet och lätt, eftersom det inte är så belastat. Kan lätt "kläs in" (som på små sportflygplan) för mindre luftmotstånd och man får då samtidigt en 100-procentig stänkskärm. Stötar från det lilla framhjulet fortplantas inte så mycket till sätet tack vare avståndet, vilket bidrar till komforten. Man kan också välja en "snäll" och stabil styrgeometri, som t o m kan tillåta att man cyklar utan att hålla i styret.
USS ger visserligen marginellt större luftmotstånd, men är mycket bekvämt och ergonomiskt. Man kan hålla emot med händerna så att man inte åker uppåt på sätet vid hög belastning i stället för att spänna bröstkorgen/axelpartiet mot sätet, vilket kan hindra andningen. Styret kan på ett helt annat sätt användas för att stabilisera/hantera cykeln och även för att hålla sig fast, jämfört med "tillerstyrning" där man enbart får "hålla sig fast med kroppen" mot sätet och där trampkrafterna lätt ger vingling. Med USS är det också mycket lätt att komma i och ur hojen.
"Växlad" indirekt styrning, dvs att framhjulet ger större styrutslag än styret (kortare "styrarmar" fram än vid styret), ger snabb styrrespons och gör att vändradien inte blir så gigantisk. Jämfört med framhjulsdrift och bakhjulsdrift med kedjan invid framhjulet får man mycket mindre vändradie.
Troligen är en LWB mycket säkrare än en SWB vid sprängpunka fram, tack vare den låga belastningen på framhjulet och den snabba styrresponsen om man har "växlad styrning".
Hur är den på grus då? Inte så dålig som man kan tro, även om jag gjort en marksyning när det lilla lätta framhjulet tappade greppet vid alltför tvär sväng på grus. En lösning vore att ha någon form av "kraschmedar", som tar emot vid ungefär max nedläggningsvinkel. Man kanske inte ens behöver ramla av cykeln! Jag har testat stödhjul (och även små skidor) en bit ovanför marken för krascher vid halt väglag på vintern. Det fungerade utmärkt. Men man fick ta vanliga svängar med lägre fart eftersom tillräckligt nedlägg hindrades av stödhjulen.
Till sist: En fördel för självbyggare, som i likhet med mig saknar svets, är att det är ganska lätt att skruva ihop en låg LWB. Tack var det låga luftmotståndet får man MFK mycket fart per krona!
Nackdelar
Som synes finns det en rad fördelar med LWB-konceptet, men naturligtvis ett antal uppenbara nackdelar. Cykeln blir lång och lite svårhanterad när man inte cyklar på den. Den måste åka längs med på taket vid biltransport, eller på kärra. Den är svårparkerad pga sin längd. Dock blir den inte så väldigt mycket längre än en låg SWB. Den kan möjligen bli lite tyngre eftersom spännvidden mellan fram och bakhjul blir längre och kräver en styv ram. Å andra sidan måste även en SWB-ram vara kraftig för att inte ge svikt vid trampningen. Bommen går dessutom omlott med ramen, vilket också ger vikt.
Synpunkter?
Ja, vad säger ni? Finns det fler nackdelar som kan förklara varför låga LWB är så ovanliga? Jag kan bara konstatera att min låga LWB trots mycket enkla komponenter har blivit en favorit. Den är snabb, mycket bekväm och ger en mycket avslappnad körning.