Hej kamrater liggister Ett steg i att få liggcykeln accepterad i Sverige är väl att försöka få in den i Nationalencyklopedin! Nedanstående får man fram om man slår upp ordet cykel i Nationalencyklopedin online. Är det någon av oss som har tid, ork, kunskap och talang att börja skriva på någon text om liggcykeln (eller ska det vara recumbent?)som vi sedan kan diskutera här och sedan kanske skicka in till Nationalencyklopedin. Vad tycker ni? Det är väl något att fundera på nu när vintern börjar och cyklandet kanske minskar något.
cykel
cykel (förkortning av äldre bicykel 'tvåhjuling'), velociped, enligt vägtrafikkungörelsen fordon som framdrivs genom en tramp- eller vevanordning. Förstadier till cykeln var en "sparkvagn", konstruerad 1816 av Karl Drais von Sauerbronn i Tyskland, och en pedaldriven tvåhjuling, byggd 1839 av Kirkpatrick Macmillan i Skottland. Ingen av dessa fick någon omfattande användning. Större betydelse fick den "velocipède" som i början av 1860-talet byggdes av Pierre och Ernest Michaux i Frankrike och hade pedaler monterade på det något större framhjulet. Den blev föregångare till de höghjulingar, med upp till 1,5 meters diameter hos framhjulet, som inledde den första cykelvågen på 1870-talet. Höghjulingen krävde goda vägar; ett hinder kunde göra att cyklisten kastades fram och föll till marken. Betydande tillverkare var bl.a. familjen Starley i Coventry i England. Man byggde också olika typer av trehjulingar, främst avsedda för kvinnor.
Det definitiva genombrottet för cykeln kom 1885 då J.K. Starley började tillverka "säkerhetscykeln" Rover efter en idé av Harry Lawson 1879. Den hade i allt väsentligt samma huvuddrag som den moderna cykeln: ram av tunna stålrör, två lika stora hjul med tunna ekrar, tangentiellt infästade i naven, kedjedrift av bakhjulet och styrbart framhjul samt kullagrade axlar. Något senare följde frihjulsmekanismen, som i sin tur kom att leda till bättre bromsar. Luftgummidäcken, patenterade redan 1845, återuppfanns 1888 av John Boyd Dunlop, och därmed var cykelns grundform fullbordad. Den nya typen av cykel blev mycket snart både ett sportredskap och ett transportmedel för vardagsbruk, först i Storbritannien men snart också i andra länder. I USA fanns 1899 över 300 cykelfabriker, som årligen tillverkade mer än en miljon cyklar.
Flera av de första cykelfabrikanterna kom senare att bli bilfabrikanter, t.ex. Hillman och Morris i Storbritannien samt Peugeot i Frankrike. Firman Lucas i Storbritannien, ledande tillverkare av cykellampor, övergick senare till att tillverka bilelektrisk utrustning. Också på annat sätt kom cykeln att bereda väg för bilen. Framgången för järnvägarna hade gjort att landsvägarna på många håll fått förfalla; påtryckningar från cykelklubbar ledde efter hand till att de åter började rustas upp.
Cykeln blev den första industriellt massframställda produkt som såldes till kunder på den öppna marknaden med hjälp av reklamaffischer. Nästan samtidigt med cykeln hade färglitografin utvecklats, och cykelaffischen, som oftare avbildade kvinnor än män, blev en genre som engagerade många ledande konstnärer kring sekelskiftet 1900.
Världsproduktionen av cyklar är över 100 miljoner, och det finns dubbelt så många cyklar som bilar. På många håll, dock inte i Europa och Nordamerika, har cykeln större betydelse än bilen som masstransportmedel. Cykeln har även haft militär betydelse. Under andra världskriget intogs Singapore av cykelburna japanska regementen. I Vietnamkriget kom cykeln att spela en mycket viktig roll.
För att referera till den här artikeln, ange följande adress och tidpunkt: http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=148943 Nationalencyklopedin 2001-11-19
cykel
Cykeln i Sverige
Enstaka cyklar i trä och järn hade byggts på flera håll i landet, bl.a. redan på slutet av 1860-talet av vagnmakaren Johan Wilhelm Östhag i Stockholm. Importen var redan betydande när den första cykelfabrikationen i större skala kom i gång 1883. Det var Per Froms Velocipedfabrik i Stockholm som byggde först höghjulingar, därefter säkerhetscyklar. 1888 tillverkade Bröderna Nymans instrumentverkstad - senare Nymanbolagen - sin första höghjuling i Uppsala. Sedan följde Anton Wiklunds Bicycle AB, som bildades i Stockholm 1891 och Husqvarna Vapenfabrik från 1896. Redan 1892 hade uppfinnarbröderna Birger och Fredrik Ljungström konstruerat en cykel med pedaler som inte trampades runt utan upp och ned. "Svea-velocipeden" hade variabel utväxling, som kunde ändras under gång. Den gjordes också som passagerarcykel (en trehjuling med passagerarsäte över 2 hjul framtill).
Vid sekelskiftet 1900 kostade en cykel över 8 000 kr., omräknat i 1990 års penningvärde. Cykeln fick i början störst betydelse på landsbygden. De stora folkrörelserna var i stark tillväxt, och de kom med hjälp av cykeln att bli folkrörelser även i rent fysisk mening. Med cykel kunde man ta sig fram flera mil, också på dåliga vägar, till möten i Folkets Hus, ordenshuset eller missionshuset, liksom till idrottsplatsen och dansbanan. Cykeln kom att bli en frihetssymbol; den hjälpte till att bryta landsbygdens isolering. Minskande ingifte i avlägset belägna byar blev en av följderna. En annan var att arbetstillfällena blev fler. Många arbeten fanns bara säsongsvis och på olika platser. Med cykel kunde en skogsarbetare eller en byggnadsarbetare bättre utnyttja olika arbetstillfällen när de bjöds.
Ännu så sent som på 1920-talet kostade en ny cykel hela kontantlönen under fyra månader för en manlig lantarbetare (sex månader för en kvinna). År 1990 kunde en svensk industriarbetare köpa en ny cykel för en veckas nettolön. Avbetalningssystemet och postorderhandeln var båda starkt kopplade till cykelns genombrott i Sverige.
Cykeln blev det första - och hittills enda - fordon i historien som kunde bli var mans egendom. I Sverige finns (1990) mellan fem och sex miljoner cyklar. Över 90 % av alla svenska barn mellan 7 och 17 år äger en cykel, liksom 65 % av alla vuxna mellan 18 och 70. Cykeln är alltjämt, särskilt i mindre och medelstora orter, ett viktigt transportmedel, särskilt för arbetsresor. Ett försök att lansera en cykel helt i glasfiberarmerad plast blev ingen framgång.
Cykelfrämjandet bildades 1934 för att tillvarata de svenska cyklisternas intressen. Föreningen, vars namn en tid var ändrat till Cykel- och mopedfrämjandet, utger tidskriften "Cykling" (4 nummer/år). Cykelfrämjandet har bl.a. verkat för inrättandet av cykelstråk i städer och tätorter. Förebilder har varit flera av de nya städer ("new towns"), som byggdes i Storbritannien efter andra världskriget med cykelvägar helt skilda från gator med biltrafik. Cykelstråk har inrättats i ökande takt i Sverige under 1980-talet.
En människa på cykel har en unikt hög verkningsgrad jämförd med den vid andra typer av förflyttningar inklusive olika djurs, flygplans, bilars etc. Då cykeln inte heller sprider några föroreningar har den en stor potentiell betydelse i ett framtida energibesparande och miljövänligt samhälle.
Jan Hult
För att referera till den här artikeln, ange följande adress och tidpunkt: http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=148943 Nationalencyklopedin 2001-11-19