On Aug 5, 2005, at 8:29, Boris Geiström wrote:
Vi har de politiker vi förtjänar har någon sagt.
Skulle inte förvåna mig om man i Rosenbad säger "Vi har de väljare vi förtjänar".
Vad jag menade med att vi fostrar oss själva är att vi lär oss att acceptera våra respektive roller och att respektera dem. Sålunda anser vi att politiker är bättre än andra på politik, arkitekter bättre än andra på att rita hus osv. Att gå över gränserna betraktar vi som "fusk". Vi anpassar oss till ett system som låter andra och oss själva utöva vår yrkesmakt. Vem vill bli trampad på tårna av någon dilettant som tror sig veta bättre?
Men, främjar det en god utveckling?
Jag tänker på Edward de Bono som under sjuttiotalet skrev en bok om lateralt tänkande. Grovt sett handlade den om att vi gräver för få hål. Han jämförde idéer, tankar och innovationer med hål. Bilen till exempel är ett hål som grävdes för över hundra år sedan. Därefter har bilindustrin bara ägnat sig åt att gräva hålet djupare och djupare. Samma grundidé utvecklas och bearbetas i det oändliga. Lateralt tänkande handlar enligt de Bono om att gräva helt nya hål som kan ge oss nya perspektiv på tillvaron.
Att så inte sker handlar dels om ekonomi men också om att vi samhällsvarelser är rädda för omställningar. Rädda att förlora de roller vi besitter. Vi förväxlar trygghet med regelbundenhet och upprepning. Genom att ständigt gräva djupare i samma hål har vi med tiden skaffat oss begränsad rörelsefrihet och överblick. Vi når inte längre upp över kanten för att se hur landskapet egentligen ser ut.
Vårt "expertvälde" skapar väldigt bra resultat av den art som låter sig mätas i pengar och procentandelar, men ger mig ingen tillförsikt inför framtiden. Istället behövs mer samarbete och mindre prestige. Färre ängsliga blickar mot kortsiktiga ekonomiska och politiska vinster. Mer fantasi och mer skaparglädje. Mer "fusk".
olaf