Med risk att ytterligare förvirra bilden för dig som förstagångsliggist kommer här lite tankar om fördelen med låga liggcyklar och lite om konceptet låg LWB, som det ju finns få av i Sverige, men som är den typ av låg liggcykel som jag har erfarenhet av. Se det mest som exempel på en låg liggcykel. Som jag ser det har det mindre betydelse om du väljer LWB eller SWB.
Först vill jag citera den kände liggcyklisten Sean Costins "tre budord": 1) Låg, 2) tillbakalutad och 3) med en effektiv drivning. Detta är enligt honom nödvändigt för att få den eftertraktade farten, som jag förstår att du också är ute efter. Sen vill jag nog lägga till att en liggcykel måste vara lätt och lättrullad. Annars kommer man ju inte upp i den fart där luftmotståndet gör sig gällande, till liggcykelns fördel.
Gotland är ju flackt, men blåsigt - solen och vindarnas ö eller hur?
Så låg och tillbakalutad bör en nog en liggcykel vara, som ska köras där. Det blåser dessutom mindre nära marken. En väldigt praktisk sak med en låg liggcykel är att det inte tar längre tid om man skulle råka få motvind.
Det tredje budordet, effektiv drivning förutsätter en rak och okomplicerad kedjeföring - inte helt enkelt att ordna vid framhjulsdrift. Med stehagkonstruktion blir kedjan kort och direkt - men problem kan uppstå med styrstabiliteten om man inte hittar rätt gaffelvinkel och försprång mm. Återstår bakhjulsdrift, som på de flesta liggcyklar, med problem att dra kedjan med så lite böjar som möjligt. (De kompromisslösa låter kedjan gå invid framhjulet)
Min låga LWB kan vara ett exempel på hur jag har försökt uppfylla de tre budorden:
Den är låg, tillbakalutad och har effektiv drivning tack vare rak kedjeföring. Ett enda brythjul på drivsidan med mycket liten avböjning av kedjan, och ingen kedjeväxel med drev som kedjan ska passera. Enda problemet är att kedjan blir lång, men det blir den ju på en låg SWB också. Kedjelängden bestäms ju av cyklistens längd, och hur långt framför bakhjulet man sitter, inte av framhjulets placering. Så trots bara 2 växlar i navet, en tyngd på 17 kilo, och 40 kronors däck så är den tack vare aerodynamiken riktigt snabb. Som jag skrev tidigare 30 km/tim som snitt på de 16 km mellan Trollhättan och Vänersborg med 64-årig "veteranmotor".
LWB-konceptet är ju ovanligt i Sverige, men rätt så underskattat tycker jag, efter att ha provat. Konstruktionsprincipen för LWB gör ju att man kan ha ett stort, lättrullat och komforthöjande bakhjul, som tar upp en större del av ekipagets vikt. Kedjeföringen blir rak och kraftbesparande. Med USS får man en mycket bekväm körställning och ingen "roderstyrning". Har man dessutom "utväxlad styrning" (dvs framhjulet styr mer än styrets vinkel), så känns inte cykeln så lång i styrreaktionerna. Vad det lilla framhjulet framför fötterna på cyklisten har för sig, det har vårdslöst uttryckt inte så stor betydelse. Kör man i en grop är framhjulet så långt från kroppen att stöten inte känns så mycket. Det stora bakhjulet gör gropen mindre kännbar också. Fartupplevelsen är otrolig, både för att man är nära marken och för att det i regel också går fort. Med min mycket enkla LWB har jag förvånat mina "ståcykelkompisar" genom att köra ifrån dem även på knixiga cykelbanor. Man får dock passa sig så att man inte slår i händerna och styret mot refuger, när man svänger snävt. Det är också en härlig känsla att i svaga långa nerförsbackar glida ifrån dem utan ett tramptag, när de samtidigt får trampa hela tiden. Uppför är det inte heller något problem, men den flacka körställningen gör att man får ta ett stadigt tag i styret för att inte "åka uppåt" på sätet, när man tar i. Böjen upptill på sätet går visserligen att ta spjärn emot med axlarna, men man får passa sig, så att man inte böjer överkroppen och trycker ihop bröstkorgen, så att andningen försvåras. Nackstöd är ett bra tillbehör, men kommer i konflikt med cykelhjälmen - man skulle ha en med "urtag" bak, så att nackstödet kunde stödja på bakhuvudet och inte på nacksenorna, vilket inte är bekvämt.
Om jag skulle göra någon sorts sammanfattning på hur jag ser på valet av liggcykel, så hamnar jag nog på att man bör ha två liggcyklar. En hög SWB för körning i stan, körning på grus och körning tillsammans med "vanliga" cyklister. Alla tre tillfällen när farten inte är det avgörande. En låg liggcykel, LWB eller SWB är väl en smaksak, för snabb körning på de längre distanserna, mest utanför stan, och utan sällskap av andra "vanliga cyklister" - de hänger ändå inte med. De två liggcyklarna kan med fördel förses med olika sorts däck - den höga med robusta touringdäck som klarar grus och vassa trottoarkanter, och den låga med lätta snabba landsvägsdäck. (De får gärna vara av punkteringssäker typ, det är ju inte så kul att få punka när man är långt hemifrån)
Slutsats: Om du får din höga stehagscykel att fungera, så har du ju den höga liggcykeln. Återstår "bara" att hitta en lämplig låg liggcykel. Mitt råd är alltså att du ska skaffa en "tillbakalutad", låg, lätt och snabb cykel som ger dig härliga fartupplevelser, framför allt på de längre distanserna.