Föredrar i osäkert väglag låg tvåhjulig liggcykel (LWB) med stödhjul "en bit upp", så att de bara används när de behövs. Dvs tvåhjulingen blir en trike åt endera hållet, när man välter pga tvåhjulingens bristande stabilitet. (Förenar i stort sett tvåhjulingens och trikens fördelar)
Men tvåhjulingar är olika, erfarenhet utöver ovanstående:
- Aldrig högräser på osäkert underlag, det har jag lärt mig "the hard way"! (Fötterna för långt till marken)
- Easy Racer-liknande cyklar funkar bra på halt väglag, tack vare långsam reaktion vid skärning (lång hjulbas) samtidigt som man har mycket snabb "fotning" tack vare nära till marken med fötterna.
- Sidovagn, tja varför inte, stabil om den är lastad (annars väldigt farlig, man kan ju inte lägga ner vid sväng åt sidovagnens håll) Men det blir tungt, så pedaler till den som sitter i sidovagnen vore inte dumt. (Ryska Ural MC driver på sidovagnshjulet!) En extremt lättmonterad sidovagn när man ska lasta mycket eller åka flera vore inte så dumt, förutsatt drivning även från sidovagnens passagerare!
- DF-cykel, funkar i djup snö om man har bra däck, särskilt med elassist. (Har en elassisterad MTB, funkar bättre än vanlig DF - driver jämnare) Dock farligt hög fallhöjd, som alla DF.