Jag glömmer inte sommaren 2003 då jag packat mina bananväskor stenhårda med bästa campingrejorna och lämnat dem utan tillsyn i den egna (mot gatan låsta) trappuppgången. I tre minuter. Jag skulle bara kuta upp de fyra trapporna och hämta ner min nyputsade Hurricane och sedan cykla till Holland. Det blev inget med det. När jag kom ner var väskorna med innehåll för 10 000 kronor puts väck. Sånt suger, som man säger nuförtiden. Jag var redan innan dess mycket noga med att låsa och alltid bedöma stöldrisken. Numera är jag närmast religiös i det avseendet och låser jämt. Någon fnyser åt det, men det struntar jag i för jag vet att man aldrig kan vara säker, hur mycket man än garderar sig. Huvudsaken är att jag efteråt kan känna att jag gjorde vad jag kunde. Håller tummarna att du får tillbaka Birdyn, Krister.