Svar till Petter Wingrens, Magnus Billbergers, och Kjell Lövströms tidigare inlägg.
Att fästa sig vid oljan (att fastna i oljeträsket) är precis fel sätt att närma sig bilproblematiken –eller, snarare, problemet med fåpersonsbiltransporter–som ju är det som förpestar våra städer. Dels vet vi faktiskt inget om ännu oupptäckta oljekällor, oljesand etc, och dess exploate- ring. Och än mindre om mer exotiska men teoretiskt fullt tänkbara energikällor för framtidens fordon. Det senaste USA-modet med s.k. fracking, där sand och kemikalier pumpas in under mycket högt tryck in i berggrunden (~5km) för att spränga sönder stenen och pressa ut oljan ur den, har redan fått priset på den tradi- tionellt utvunna arabiska råvaran att rasa—inte så att vi ser någon direkt skillnad i plånboken, men ändå.
Således kan vi inte blicka framåt längre än kanske 30 till 40 år. Vilket är egentligen en ganska kort period i en stads existens, fast det verkar längre … när Stockholms tunnelbana skissades på i slutet av 40-talet, har kloka planerare bestämt att bygga dubbelt så långa perronger, därmed hela stationer, som det som dåtidens överblickbara trafikunderlag gav skäl för. De visste nämligen att i.o.m. att staden växer, kommer tunneltrafiken också att öka - och då skulle det blir bra mycket dyrare att bygga ut stationerna än om dessa "fläskades på" från början (vid senare utbyggnad till Järvafältet byggdes också minst en än så länge ej använd extra station, den i Kymlinge, av samma skäl som ovan).
Men nog om oljeberoendet eller inte. Att avskriva personbilarna i städerna, även med morgon- dagens allmänt projicerade än större trafikstockningar och, på vissa håll, medelkrypfart under den slöaste cyklistens, är också en återvändsgränd. Automo- bilen är alldeles för central i det moderna samhällets infra- struktur för att försvinna. Dessutom förändras faktiskt bilarna i takt med tiden och framväxandet av nya exploate- ringsmodeller. Det BBC Hori- zons-programmet som jag nyss aviserade (repris 20:30 ikväll) visade vilka utvecklingstrender som börjar gälla i Kalifornien; Berlin; och även i vårt södra grannland Polen. Bilen krym- per i volym, börjar snurra runt sin egen axel; är närmast auto- magisk och självstyrande vid parkering, och dessutom "hopfällbar" för att minska egen parkeringsfotprint på gatan (medvetet tar jag inte up än mer radikala trender som t. ex. Googles självstyrande bilar, ty det kan knappast fun- gera utanför få specifika välbär- gade platser).
Ur cykelsynvinkel det bästa vi kan hoppas på är att bilåkandet i våra städer ändrar karaktär till mer bilpoolaktig (istället för att äga och känna sig tvun- gen att ofta bruka bilen hyr man sig ett stadsåk vid behov på ung. samma sätt som dagens stadscyklar); och att stadens yta "återvinns" för bostäder och annat genom att bilgatu- nätet läggs alltmer i tunnlar.
Den som vill fördjupa sig mer i ovanstående rekomenderar jag den artikeln i The Economist http://goo.gl/6tSQ5
"The future of the car. Clean, safe and it drives itself. Cars have already changed the way we live. They are likely to do so again" [inkl. 7m30s video på webben];
och f.o. dregla litet över bifoga- de bildlänkar till det polska stadsbilsprojektet Spincar http://goo.gl/hj3Le (på en teknisk högskola; de har visst en website men endast en modell; fyra hjul i kors, de mindre fram och bak är vrid- bara >180 grader; samt en polsk IzzyBike, prototyp utan website: http://goo.gl/XjWYy http://goo.gl/sWty9 . Bägge presenterade som exempel på epokgörande polsk ingenjörs- konst som ingen kotte begriper sig på SKANDAL!!!! ;-))
Ian